Godmorgon! Jag har precis fått sovmorgon, sov till efter 09 och vaknade, glad, pigg och pirrig. Så har det inte känts den här veckan, jag har haft så mycket ångest och varit jättelåg, gått runt med en stark känsla av oro. Det har varit för svårt att skriva när jag varit precis mitt i det för jag har varit för rädd att något ska sägas om jag berättar om det som då kommer för nära inpå men nu när jag vaknat såhär, med lite distans efter en fantastisk festkväll är det lättare att berätta att det varit så. Egentligen är det synd att vi, framförallt när det kommer till saker som ångest, oftast bara berättar om det när det känns bättre. Som mikro-framgångshistorier som raddas upp på rad för resten inte får finnas. Och samtidigt högst mänskligt, det är en underlig blandning av skam och att inte vilja tappa ansiktet, av att visa sig svag och en rädsla för att bli tilltryckt. Som när jag i veckan på DM fick en otrolig avhyvling av någon jag träffat nån gång men som jag tror inte minns det eftersom det var innan podden och bloggen. Och nu skrev saker jag tror att man bara skriver till någon man inte har ett riktigt ansikte på. Men gårdagen var en riktig pangkväll, jag har faktiskts aldrig haft så roligt på ELLE-galan tidigare och då har jag gått i säkert 10 år. Och jag kände mig fin, och det gör jag nästan aldrig heller. I lånad klänning och jacka By Malene Birger, hyrd drömväska från The Row och mina bröllopsskor från Chloé från 2011. Gustav, Elsa, jag och Pontus hängde ihop hela kvällen från gurkjelloshots på ostronskal, glassmakarons, moln av papperskonfetti och ett otroligt people watching. Efter att Elsa och Pontus försvunnit upp på deras rum stannade Gustav och jag kvar och dansade oss svettiga på dansgolvet, skvallrade, kramades, skrattade och det är som att endorfiner laddades upp i hela min kropp, rusade genom varje cell. Strax efter midnatt satt jag i taxin hem, i exakt rätt stund av peak-pepp. Och idag känner jag mig så lycklig och glad att ha så fina vänner. En ynnest som gjort att veckans moll känns långt bort, nästan som om den aldrig funnits. Sveriges obekvämaste på röda mattan men som ändå pallade ✌🏽
