05:30 Jag har precis vaknat, resten av hemmet är helt tyst, till och med Selma som ligger och andas tungt med små andetag bredvid mig. Men jag är klarvaken. Jag brukar inte minnas vad jag drömmer men idag gör jag det. Det var så underligt, jag fick en väldigt tydlig varning av en person jag känner om en väldigt specifik sak. Så snart varningen var levererad slog jag upp ögonen klarvaken. Nu känns det som den finns i hela mig. Vad gör ni åt sånt, avfärdar ni drömmar eller hur förhåller ni er till ert undermedvetna? Jag har den senaste tiden läst mycket om Jung och hans teorier eftersom jag är så dragen till utforskandet av psyke och symbolik. Jag har alltid varit det, inte bara i drömmar utan även i konst, i vardagliga saker, i relationer och hur vi påverkas av det som existerar runtomkring det faktiskt handgripliga, vad som finns bortom det första lagret. Jag är ingen expert på Jung men att läsa hans teorier om drömmar, det kollektivt omdevetna, om Självet och om individuation som egentligen nog är vad som fascinerar och lockar mig mest, gör att det känns som pop-rocks i min hjärna. Jag är så törstig efter intellektuell stimulans att det är fysiskt kännbart, undrar stilla om det säger det att jag är understimulerad i annat? Kanske, men hur strukturerar man sitt liv för att hinna det utveckling också? Jag hinner knappt det jag måste göra, finner ni plats för det ni vill göra också? Eller tänker ni att ni utvecklas bara av erfarenheten att gå genom dagarna? Kanske är det vad som sommaren kan vigas till delvis. Kan avslappning vara att få anstränga sig mentalt utan större praktiskt syfte? Det känns genuint lyxigt. Oklart om någon blev klokare av den här slingriga tankebanan, jag själv inkluderad. Det har gått två timmar sen jag påbörjade det här inlägget och nu är jag inte ensam vaken längre, dags att starta dagen men ska fundera vidare på om jag ska agera på varningen som kom till mig eller om den var symbolisk för något annat. Just det, bilden är från igår på Millesgården, det är Carl Milles ”Moder lekande med sin lille son” från 1926. Har alltid älskat hans marmorskulpturer. Vi hörs lite senare, x
