Det känns väldigt bra att komma igång med bloggandet igen. Jag har haft matbloggar både en och två (faktiskt tre om ja ska vara helt ärlig) gånger innan. Men aldrig har jag varit riktigt så öppen som jag har tänkt att jag, vi, ska vara på den här platsen. Tidigare har jag alltid stannat vid att dela med mig av recept, på sin höjd ackompanjerat av en lite ingress om rätten, högtiden den hört till eller kanske en stillsam tanke om varför man ska äta just det. Så varför något nytt och mer äkta och öppet? Jo, jag tror faktiskt det är för att jag det senaste ett, snart två åren. till skillnad från vad som allt som oftast lyft fram just nu fått se en så himla fin sida av sociala medier. Mitt egna Instagram är en snäll och rolig plats, med få tjuvnyp men desto mer pepp och glädje. Elsas och min podd, Billgren Wood, är som ett enda lågt samtal om alla trender vi båda går igång på, förundras över, inspireras av. Utöver det är det också så att gränsen mellan digital och fysisk värld har suddats ut mer och mer. Sakta flödat in i varandra. Den där coola tjejen vars bilder jag alltid likeat har plötsligt suttit på andra sidan ett vinglas från mig, promenerats med, ringts till. Riktig gemenskap har skapats. Bra saker har skett i takt med att jag visat mer av mig själv, vågat öppna upp. Vad tycker ni, känner ni att sociala medier är ångestladdade eller hur är er upplevelse? Är det en jakt på likes eller kommentarer eller en social plats för vänskap? [caption id="attachment_19341" align="alignnone" width="900"] Min Instagram, @sofia_wood[/caption]
