Kristin lämnade en kommentar på det här inlägget: Men gudars, vad fint, fräscht och gott! Här tryter också inspon. Det som borde vara lugn och skön semester med lilla familjen är fullt av stress och ångest över fixande, ordnande och tankar kring min mor som fått Alzheimers och hamnat på ett hem vi inte är nöjda med. Mat och hälsa blir onekligen lidande och allt som har fler än få ingredienser känns liksom ouppnåeligt just nu. Skriker snart om vi ska äta hämt-, eller halvfabrikat igen! Önskar ett par ”vrål-enkla” och snabba, nyttiga rätter när du har inspo och tid. Tack fina du för dina rätter, dina texter och dina bilder! Innan jag börjar med recept och tankar om mat vill jag börja med att verkligen uttrycka medlidande för din situation Kristin. Min morfar hade Alzheimers och gick från att vara en lång stark naturkraft till man till att bli en liten fågelunge. Det var nästan som att genomleva grym magisk realism att se det hända honom. Jag hoppas din mamma mår under omständigheterna bra och självklart även du och resten av din familj. I stunder av kris är min ryggmärgsreaktion att agera som min mors dotter. För både mamma och jag beter oss som karbonkopior av varandra och ställer oss genast i köket för att utfodra alla som befinner sig i samma situation. Det är ett beteende som knappt känns invant utan som definitionen av naturligt. Det är såklart inget unikt för oss utan många människor reagerar på det här sättet, och det kanske är mitt första tips till dig, Kristin. Så många människors mest naturliga sätt att visa kärlek och omtanke är genom mat och säkerligen finns det en eller fler sådan människor i din närhet också. Så det jag vill föreslå är väl att räcka ut en hand och be om hjälp. Be om hjälp med hemlagad mat att ställa i kylen, att fylla frysen med. En soppa, en gratäng, ett bröd. Gryta, lasagne eller något sött. Berätta i din vänskapsgrupp om hur situationen är och fråga om någon skulle kunna tänka sig att hjälpa er lite. Det kanske låter exponerande att be om sånt men jag tror inte det finns något som vänner skulle bli gladare för att få göra. Det är sammanbindande och intimt att be om såväl som att ge hjälp. Som tur är för oss alla är enkel mat den godaste. Det är min absoluta övertygelse men samtidigt så är det nog så att det finns enkel mat som drar åt att främst tjäna som mättande, kanske den du beskriver att du är trött på, och så finns det enkel mat som är närande och tröstande och nästan elegant i det där allra renaste. Jag tror matlagning med få ingredienser mår bra av ett par saker. Den första är att man lutar sig mot säsongerna. Ju mer orörd en ingrediens är desto bättre behöver den vara i sig själv. Spaghetti med skivade färska tomater och bakad vitlök kräver väldigt lite insats. Detsamma med tomatsås som bakats i ugnen med smör. Färdig gnocchi som man steker krispiga i brynt smör med parmesan. Frukost till mat alla tider på dygnet, gräddig äggröra på rostat bröd. Riv lite citronzest över nästan vad som helst och det känns mer arbetat. Grönsallad av bara krispiga blad och schalottenlök som man låter dra i lite vinäger och sedan vispar en dijonvinägrett på vid sidan av köpepizzan. Eller bara lite parmesan och peperoncinoolja på samma pizza. Jag är också dragen till att äta barndomsmat när saker och ting känns suddiga i kanterna. Kroppkakor med smält smör och lingon. Ugnspannkaka. Fryst fiskgratäng som var en av de första riktiga sakerna jag började äta när jag blev frisk från anorexin. Min mormors äppel eller rabarberris. Min absoluta mest snälla favorit till maträtt, ljusrosa molnig klappgröt. Jag lämnar dig även med ett recept från min bok som är både enkelt och min egna barndomsmat, Pasta al burro, pasta med smör. All vällycka till dig och din mamma, hoppas ni hittar ett boende till henne snart som känns bra 🤍 Pasta al burro Ingredienser: (4 PORTIONER) 300 g spagetti 3 vitlöksklyftor, rivna 2 msk hackad persilja 350 g riven parmesanost salt och nymalen svartpeppar 50 g smör att steka i Börja koka pastan. Medan den kokar, fräs vitlöken i en stekpanna med smör. Den ska inte ta färg, utan bara bli väldoftande och aromatisk. Häll av pastan när den är precis al dente. Vänd ned den i vitlöks- smöret tillsammans med persilja och parmesan. Smaka av med salt och ordentligt med svartpeppar. Servera genast.
