Det goda den här julen fört med sig för mig, som jag hoppas du känner också, är en totalt kapitulering inför att ta emot den närhet som går, inför att ge med generositet av vad jag själv har, men också värna om det som behöver vila. Vad som var måsten tidigare känns relativt obetydliga just denna jul, och kanske är just detta den gåva som väntat på oss, nu såhär 11 månader och 24 dagar in på året. Att värna om det som behöver vila betyder inte för alla att man måste släppa allt för att stilla lägga sig i kökssoffan. Och för vissa är det just det som det innebär. För min egen del har de senaste dagarna varit aktiva och långa, men det finns ändå en vaksamhet inför när min gräns närmats. Den har inte pressats in fyrkanter i cirklar. Jag hoppas du känner vart din gräns går också. Igår kväll medan vi klädde vår gran, med rätt stor möda då 38 meter ljusslinga behövde trasslas ut både en och två gånger, så infann sig ändå det magiska med julen. Den sparade premiäreldningen i kakelugnen (snälla berätta exakt hur man gör bäst brasa för här är jag novis) och den här fyllde rummet fanns där exakt det som jag kommer minnas med julen 2020. Inte perfekt men kanske just därför, minnesvärt och nära. Jag hoppas du får njuta av dagen, att den distans vi håller inte präglas av ensamhet och att du får tiden att lyfta luren och ringa vänner och familj. God jul, Sofia
