Omtänksamma handlingar i en digital tid

Jag läste en artikel om hur nostalgiska britter återvänder till äldre traditioner för att visa vänskap och omtänksamhet.

Hur vi i vår digitala tid där mer och mer tid spenderas på sociala medier, trots grundtanken att de är designade för att föra oss närmare varandra, känner oss ensammare än någonsin. I England har man sedan 2018 en ” Minister for Loneliness” en minister för ensamhet , tillsatt för att tackla alla de sociala och hälsoproblem som ensamhet leder till. Minister of Loneliness, är det vår tids titel?

Men som mottrend, och någonstans också för att vi i grund och botten ändå väl är goda varelser som vill gott, har en ny trend börjat gry. Återgången till analoga utbyten, omtänksamma handlingar i en digital tid. Att skicka en handskriven hälsning, ett vykort, en liten lapp tillsammans med en bukett blommor.

Sociala medier lämnar inte mig själv med en känsla av ensamhet, jag har träffat vänner för livet genom möten som först börjat via en skärm men jag förstår verkligen behovet av kommunikation som inte sköts via snabba DM, på Messenger eller i en tråd. Så mycket som jag älskar dialogen vi har här på bloggen till exempel så förstår jag verkligen behovet av något som går att ta på. Något som har en annan slags insats.

Jag ska se till att skicka hälsningar till vänner i sommar, och ska också hjälpa mina barn i sin tur att skicka vykort till sina vänner. Att det blir en självklar tradition för dem. Kan inte ni skicka en hälsning till någon också, så har vi gjort någonting bra ihop trots att vår relation inletts i ett medie som skapat behovet av en minister för ensamhet.