Sofia Wood
Välkommen till den här bloggen! Jag är författaren bakom kokböckerna ”Vinter hos Wood” och ”Chez Wood” men också den före detta marknadschefen som lämnade allt och nu försöker få ihop ett nytt slags liv som författare, bloggare och poddare med familj och tre barn. Här inne har vi engagerade samtal om jakten på lycka, om enkla saker gjorda med omtanke, om mat, inredning och konst, liv och politik. Vi är också jämlika, vänskapliga och vänliga.
Annons

Ommålade rum och det personligt-opersonliga hemmet

Laura Jackson postade den här krönikan hon skrivit för ELLE Decoration UK på Instagram idag och jag tyckte genast den skulle vara intressant att prata om ur flera olika perspektiv.

 

Den handlar alltså om hur Laura har gått från att ha ett färggrant hem med starka färger på väggarna till att efter ha spenderat mycket tid hemma under pandemin valt att måla om sina tidigare starkt gröna och blå väggar till mjuka cremetoner och en bruten sval vit.

Annons

En av de saker som fastnade mest hos mig när jag läste krönikan var det här citatet:

Annons

”…Overall I’ve gone from wanting to be brave with my colour choices to realising that living with calmer tones is just so much more serene. It’s really a case of discovering the difference between Instagram and reality. It’s one thing to fill your home with  bold hues that look great on your grid –  I adore everything the always colourful Luke Edward Hall does, for instance –  but actually living with that sort of palette can feel quite overpowering and, at times, overwhelming.”

Som någon som själv gjort resan från färggrannt, till semi-färggrannt till mjukt neutralt håller jag med i vad Laura är inne på. Det är lugnare med mjuka neutraler än med färggranna väggar, det tar mindre energi, även om det kanske ger mindre också.

Laura är som bekant en person som verkligen har ett finger på samtidens puls  och kanske har hon helt rätt i att törsten efter det där lugnet är större än någonsin just nu. Att det har blivit viktigare med lugn när vi alla går på någon slags kollektiv sparlåga för tillfället. Att vi söker harmoni innanför hemmets trygga väggar för att den är så förbannat svårfunnen på andra platser.

Vad hon också sätter fingret på är skillnaden mellan att leva i något som är härligt på bild men inte lika härligt att spendera varje dag i,  utan som blir mer begränsande i det verkliga livet, utanför likes och hashtags.

Däri vilar väl någon slags insikt om hemmet som en plats med ett mycket viktigare syfte än vad andras åsikter består av eller hur benägen någon är att stanna upp med fingret när just din bild scrollar förbi bland så många andra. Jag tycker det är fint att hitta den integriteten i ens egna val, även för de som till viss del lever på att ha ett unikt och eget hem. Tänk om det kan vara så att utveckligen vi sett i den ökade vikten av ett personligt hem till slut leder till att vi inte blir så brydda om att särskilja oss från alla andra för att det ändå inte handlar om vad någon annan gör eller tycker? Spännande och meta visst?

Annons

Nästa sak som slog mig när jag läste krönikan var mer av en yttre reflektion – jag kunde nämligen inte hjälpa att fundera det som är svårare i kontexten av vart det svenska inredingssamtalet ligger i med den här krönikan. Nämligen hållbarhetsaspekten.

Jag har såklart precis som säkerligen många av er gjort, lagt märke till den ökade känsligheten kring att förändra för ofta hemma, inklusive i form av sådant som nyligen ansågs vara ganska harmlöst – som exempelvis just att måla om snarare än att renovera eller flytta när man tröttnat. Det var inte länge sen som det ansågs som bättre, visst? Har ni läst Fridas inlägg om ämnet som behandlar kemikalieaspekten i hur väldigt många hanterar sina färgrester? Det är en jätteviktig poäng med hur man hanterar eventuella rester som man absolut behöver ta ansvar för när man målar om men visst finns det också en ytterligare mer generell irritation kring detta? Som inte handlar om kemikalier utan som snarare rör förändringen i sig? Jag har bara så svårt att se hur någon av mina kollegor skulle kunna skiva Lauras krönika verbatim och komma undan med det? Jag kan bara gå tillbaka och titta på de många meddelanden jag fick efter att jag målade om vårt aquablå vardagsrum till en ljus beige-gul ton i Enskede och fundera på vad det handlade om.

Vad är era tankar om det här? Ljust och fräsch 2.0 men också det personligt-opersonliga hemmet?

 

79 kommentarer till “Ommålade rum och det personligt-opersonliga hemmet”

  1. Anna skriver: 12 april 2021 kl 18:26

    Kanske ändå liiite bra att folk börjar inse att måla om inte är fullständigt harmlöst ur miljösynvikel? Länge ansågs det till exempel automatiskt bättre att måla om gamla möbler än köpa nya. Började själv ifrågsätta denna sanning då jag gav mig på att ta bort målfärgen från ett gammalt skåp. Efter x timmar med värmeblåsare och x mängd förbrukad el insåg jag att ett Ikea-skåp antagligen varit betydligt klimatsmartare. Dessutom lossar färgen inte 100-procentigt så det där att få ett mysigt mörkbetsat träskåp kommer inte att förverkligas…


    1. Sofia Wood skriver: 12 april 2021 kl 18:36

      Absolut! Menar inte att det är helt oproblematiskt, Fridas inlägg visar ju på skrämmande statisk. Tänker mer på att det finns nyanser (pun) i det och att det är intressant hur jag upplever att det inte finns med i Lauras text som en aspekt? Intressant med den kulturella skillnaden. Sen finns det såklart färg och färg (äggoljetempera, linoljefärg, giftfri osv) såväl som olika sätt att hantera spill.


  2. Anna skriver: 12 april 2021 kl 18:49

    Kulturella skillnader finns det absolut! Är själv från Finland, och här existerar inte alls lika mycket miljö-shaming som i Sverige. Samma gäller förresten coronadiskussionen – svenskar verkar närmast besatta av att vakta på varandra och förfasa sig över dem som bryter mot restriktionerna 🙂


    1. Sofia Wood skriver: 12 april 2021 kl 22:10

      Haha ja vi är nog lite av ett polisande folk. Vi är ju ofta rätt noga med att ha koll på att ingen ska sväva ut för mycket i det positiva heller, du vet den berömda janten. Charmigt 🙃


      1. Jessica E skriver: 13 april 2021 kl 08:58

        TACK Anna!!! Gud så skönt att någon säger det som jag (svensk) så länge gått och tänkt!!! Vi är så jäkla polisande…..Måste man alltid vara superperfekt och tänka på alla aspekter 300 % av sin vakna tid??? Jag är livrädd för vad alla dessa Covid-poliser ska ta sig till när smittspridningen minskar, majoriteten är vaccinerade etc. Vad ska de viga sina liv åt då….?


        1. Lisa skriver: 13 april 2021 kl 14:13

          Tack för alla covid-19 poliser – mvh helt sjukt utsliten sjuksköterska💔


        2. Jennie skriver: 14 april 2021 kl 07:08

          Just nu behövs det nog tyvärr, högst smittspridning i Europa, och ganska få verkar bry sig. I de andra nordiska länderna har politikerna varit hårdare med tuffare regler, då behöver inte medborgarna ta den rollen när de ser att allt går åt helvete. Hade föredragit det tror jag.


          1. Sofia skriver: 14 april 2021 kl 08:42

            Bor i Norge och här finns det coronapoliser ytan dess like. Grannar ringer polisen när ungdommar festar, etniska grupper hängs ut som smittspridare mm. Det har verkligen blivit ett anhängarsamhälle till följd av pandemin.


            1. Jennie skriver: 14 april 2021 kl 11:52

              Nämen nej, vad trist! Norge har ju klarat sig så mycket bättre men antar att det handlar om något annat då?


  3. My skriver: 12 april 2021 kl 19:00

    Jag är redan trött på det beiga och neutrala. När alla har likt blir mitt sinne mättat och jag blir personligen inte så inspirerad. Men det handlar nog mest om att alla hemma som visas är så lika varandra.
    Själv känner jag ett sug efter färg i alla neutaler, ngt som livar upp denna skit tid! I min pintarest mapp lägger jeg till personliga hem med vackra mättade färger med neutrala och skavda inslag.

    (Obs! Inte kritik av folk som vill ha ett neutralt hem,utan min personliga tanke om vad jag dras till just nu. You do you).


    1. Sofia Wood skriver: 12 april 2021 kl 22:08

      Japp, vet precis vad du menar. Tänker lite på vad hon skriver i texten, att hon fortfarande dras till det färggranna men mer i detaljer än stora ytor. Men som du säger, you do you!


  4. Malin skriver: 12 april 2021 kl 19:02

    Men, jag tycker verkligen tvärtom. Fast då kämpar jag dagligen med utmattningssymtom visserligen, där mörka lugna färger hjälper mina sinnen och framför allt min ljuskänslighet. Nu jobbar jag hemifrån, sitter och stirrar på dataskärmen hela dagen. Har alla rum i kritvitt här hemma, förutom sovrummet som är mörkblått, och det blir naturligt ett ”lugnt rum” för mina sinnen. I vår förra lägenhet hade vi lugna, mörkare färger i samtliga rum. Min upplevelse är att de mörka lugna färgerna dämpar intrycken för mina sinnen. Och jag sover så bra i det mörkblåa sovrummet. Vi ska snart flytta ich jag planerar för mörka murriga färger och tapeter i alla rum i det nya boendet, ska bli så skönt!


    1. Sofia Wood skriver: 12 april 2021 kl 22:06

      Spännande, kan hålla med om att vissa mörka toner är lågmälda och dämpade de med. Har du sett hur Lauras gröna vardagsrum såg ut förut? Med den gula soffan? Den var rätt livlig!


  5. Sophia skriver: 12 april 2021 kl 20:09

    Intressanta tankar! Jag lyssnade på antropologen Katarina Graffman som menade att Sverige har en utpräglad skam-kultur, det vill säga att det ligger i vår kultur att skambelägga individer för deras beteenden. Detta är ett fenomen skiljer sig åt mellan länder, och troligen ser det annorlunda ut i England?

    I alla fall. Jag anser verkligen inte att människor ska skambeläggas för sina handlingen, eller att man som tex bloggläsare ska ta sig rätten att påpeka (eventuella) brister hos skribenten.

    Dock undrar jag om det inte är så att många svenskar är trötta på de ganska snäva inredningsnormerna (och de tvära kasten)? En gång hittade en likadan Beni Ourain-matta i inte mindre än FEM inredningsreportage i samma nummer av Elle Decoration. Är det inte kanske så att vi svenskar är lite för ängsliga och snabba att haka på trender? Efter nyår fanns det 15 artiklar med ordet ”trend” i rubriken på Elle Decoration.se. Jag ser det lite som tecken på en ängslig inredningsvärld där man söker konstant guidning efter nytt. Och att det senaste alltid tar patent på god smak (det skrivs ju också en massa artiklar om ”trenderna som är passé” i tid och otid, det kanske man bara kan skippa i hållbarhetens namn).

    Så. Att måla sina väggarna i neutraler är väl absolut inget problem, så länge vilda tapeter och bjärta kulörter kan få samexistera utan att få etiketten passé. =)

    Ps. Jag tycker också om att måla och tapetsera. Men har gått över till miljövänliga linoljefärger och papperstapeter. Det kräver ju sin tid, så av praktiska skäl ORKAR man inte måla om särskilt ofta.


    1. Sofia Wood skriver: 12 april 2021 kl 22:04

      Håller med dig på så många plan! Tror du sätter fingret på det kring detta med att samexistera. Jag är generellt väldigt intresserad av trender (obs inte samma som att jag konsumerar alla trender) däremot är jag rätt ointresserad av vad som ska bedömas som ”passé”?


      1. Emma Thun skriver: 14 april 2021 kl 14:48

        Samma här! Så intressant med ”trender” för att tolka och lära sig mer om världen! Helt ointresserad dock i valet till mitt eget hem : )


    2. Moll skriver: 13 april 2021 kl 07:28

      Håller mycket med detta om svenskars beroende av trender och att det beror på någon form av ängslighet. Skamkultur, jag har inte tänkt så kring svenskarna förut men (oj, förlåt mig) det är nog ganska sant. Jag har mest reagerat i alla år på att svenskar är så ”trötta” och tycker allt är så ”jobbigt” men visst finns denna kultur av att ”uppfostra” varandra också. Kan det bero på att de strävar efter maximal individualism i ett samhälle där normen är att vara likadana och följa rådande…normer??? Och nog kan detta ge den där ängsligheten?
      Själv tänker jag inte så mycket på andras hem och hur de ser ut vare sig på bilder eller när jag är hemma hos någon. Men jag uppskattar att ha det prydligt, praktiskt och enkelt omkring mig. Så visst vill jag ha det rofyllt i hemmet men tänker att ett hem i ganska stor utsträckning ”skapar sig självt” när man lever och bor och ordnar det efter sin familjs behov undan för undan. Har absolut inget intresse för den ”trendiga” mattan eller den ”rätta” färgen på väggarne eller den där vasen från det där speciella butiken dock. Jag kan ha blommor i en urdiskad glasburk och ”rätt” färg är för mig den som vi tycker mest om. Sen så behöver ”västvärlden”/ rikare delen av världen verkligen konsumera mindre överhuvudtaget och vi alla som kan välja behöver tänka noga och välja att kanske inte göra om och skaffa nytt om det verkligen inte behövs. Tror det är en bra väg att minska sådant som skadar klimatet mm. Vårda, ta hand om det man har så det räcker länge.


      1. Hilde skriver: 13 april 2021 kl 08:28

        Kloke tanker, Moll. Tror nok også at hjemmet skaper seg selv over tid når man bor i det, og at det er der den personlige «smaken» (om den nå egentlig finnes, re. Bourdieau) oppstår. Det tar lang tid, da. Kanskje et liv? Og det er nok ikke forenlig med trender, som forventes å skifte så ofte.


    3. Josefin skriver: 13 april 2021 kl 11:30

      Tycker att det kan vara stressande när saker benämns som passé, ofta är det ju typ när den ”breda massan” upptäckt en viss trend. Exempel: de skruvade ljusen – supertrendigt bland danska influencers i typ ett år, sedan bland folk i ”min” krets, men då var det plötsligt redan passé. Jag tycker fortf att de är gulliga men skäms nästan för att ha dem framme? Förstår att man kan känna sig mätt på sånt man sett på otaliga inredningsbloggar, så i sig är det ju inget konstigt, men det är ju så oerhört snabb ruljangs på trendföremål numera och jag tror absolut att jag påverkas av detta! Typ köper grejer för att snabbt tröttna igen och leta efter något nytt.


    4. Lena skriver: 13 april 2021 kl 18:09

      Det är ju en trend nu att handla second hand och då har man ständigt saker som är passé men det ligger väl en njutning i att inte ha det senaste, eller hur? Lite rebelliskt! Så är det för mig…


  6. Sofia skriver: 12 april 2021 kl 20:55

    Nu är jag kanske lite provocerande här, men är det inte mestadels ett svepskäl? Alltså att det egentligen är att det är trendigt med lugna, naturliga, jordnära färger just nu som är drivkraften. Men att det inte riktigt är socialt accepterat på samma sätt längre, att måla om i enlighet med senaste trenderna, så därför vill man rättfärdiga sitt val att måla om eller renovera med att det har ett högre syfte.
    Sen håller jag ju med om att det är mer hållbart med neutraler då man inte tröttnar lika snabbt. Min kommentar ifrågasätter alltså inte rådande trend utan jag bara funderar på om vi lurar oss själva att tro att vi nu kommer att nöja oss (eller om vi om ett par år kommer att tycka att det är så deprimerande och tråkigt med alla dessa färglösa hem, så för det psykiska måendet och energins skull så måste vi få lite MER FÄRG till våra hem! O så snurrar det ett varv till…)


    1. Sofia skriver: 12 april 2021 kl 21:53

      Hamnade visst på ett litet sidospår i min kommentar ovan. Intressant aspekt Sophia ovan lyfte om skam. Känns ju som att det råder flygskam, köttskam, konsumtionsskam, renoveringsskam… mycket skam. Gör vi bättre val om vi skäms? Kanske i viss mån. Jag vet inte.


      1. Sofia Wood skriver: 12 april 2021 kl 22:00
      2. C skriver: 12 april 2021 kl 22:11

        Tror Katarina graffman som nämndes ovan brukar säga att skam inte ändrar våra beteenden, vi gör det bara i smyg istället. Smygflyger och smygshoppar.
        Samtidigt kanske det ändå inte är så ”bara”? Om alla slutar lägga upp den klassiska flygplansvingebilden på Instagram kanske det bidrar till att inte inspirera fler att flyga? Om man smygrenoverar köket istället för att posta bilder av hela processen kanske man inte bidrar till normen/pressen/förväntningar på att man måste ha ett nyrenoverat kök. De som kommer hem till en märker ju kanske att köket är renoverat, men i sociala medier når ju bilden så många fler.


    2. Tina skriver: 12 april 2021 kl 22:17

      Om vi ser på vår förtid så har exempelvis 1890-talet en helt annan färgpalett än 1960-tal. Även om våra trender kommer och går snabbare idag är dessa speglingar och reaktioner av sin samtid. Exempelvis massproducerades produkter under jugend som ledde till att de stora massorna tröttnade ganska snart på dekorelementen.

      Vi är sociala varelser som följer gruppen, men jag tänker även att vår omgivning och särskilt vårt hem har stor inverkan på oss, och att det rent intuitivt kan kännas för plottrigt när det är rörigt utanför vår dörr. Starka strömningar eller trender är ju vad vi i slutändan kallar för både konsthistoria, modehistoria och mycket annat av vår historia.


  7. Sofia skriver: 13 april 2021 kl 01:10

    På tal om just krönikan och de potentiella kulturella skillnaderna som lyfts i inlägget så håller jag helt och hållet med om att det är väldigt annorlunda i Storbritannien.

    Jag bor i Storbritannien och har gjort det i 8 år. Diskussionerna kring trender, miljö och liknande är inte alls samma som i Sverige. Och jag tror definitivt inte att det beror på att svenskar är mer skambenägna än britter, där är det nog rätt jämt.

    Medielandskapet i Storbritannien ser ganska annorlunda ut också, jag menar journalister kan va climate deniers i tidningar här!

    Jag tror en till anledningen till att det inte är någon stor backlash mot laura jackson när hon skriver det är för att Storbritannien är så stort och ärligt talat så vet inte gemene man vem hon är!

    Det är 66 miljoner personer här. Laura Jackson har ca 139k följare på instagram, Sofia har ca 103k följare. Laura Jackson som influenser är inte så stor nationellt medan du Sofia och dina kollegor är stora nationellt. I kombination med att det inte finns så mycket miljödiskussion över lag plus att procentuellt sett skulle jag gissa att inredning är ett väldigt mycket större intresse i Sverige än Storbritannien, gör att ingen bryr sig om den miljöaspekten. Tror jag.

    Ps om man vill göra en analys av klasskillnader och dess betydelse för inredningsintresse och intresse för trender och miljötrender i inredning i UK tror jag att det finns mycket att hämta där. Exempel- avregulerad privat hyresmarknad, där man knappt kan sätta upp en tavla i en lägenhet man hyr utan att betala halva depositionen för det när man flyttar ut. Att köpa hus är extremt dyrt, så vem har egentligen råd att renovera och inreda om pga trender? (Inte att klass inte styr sånt i Sverige också, men det är så extremt här.)

    Väldigt intressant diskussion!

    /En till Sofia


    1. Linn skriver: 13 april 2021 kl 11:23

      Så intressanta tankar! Jag har också bott i England och tänkte lite samma.


      1. Sofia skriver: 13 april 2021 kl 16:37

        Bodde du i London då också? För jag kan tycka att det är rätt stor skillnad på trender i London/Manchester etc och trender i mindre städer också. En skillnad jag iaf inte upplever är lika markant i Sverige.


    2. Hannah skriver: 14 april 2021 kl 20:20

      Jag satt just och tänkte att det är väldigt annorlunda i Storbritannien, upplever också jag.
      Fint att läsa Din kommentar, Sofia..!

      Jag bor i Storbritannien sedan 7 år. {London först halva tiden och nu vid havet i Brighton & Hove.}

      Precis så, Sofia, – ‘diskussionerna kring trender, miljö och liknande är inte alls samma som i Sverige.’
      och medan jag läste tänkte jag också vad Du sedan skrev precis;
      ‘och jag tror definitivt inte att det beror på att svenskar är mer skambenägna än britter, där är det nog rätt jämt.’

      Jag tror precis som Du inte heller att gemene man vet vem Laura Jackson är här i Storbrittanien.
      {Jag kan se den högst empiriska undersökningen framför mig nu. Runt ett bord på restaurang eller pub
      (i alla fall pre eller post lock down) med våra vänner, alla med helt olika typer av arbeten, inkomst och
      leverne, och jag kan sätta en hel del på att ingen av dem plockat henne i en pub quiz.} 😉

      Den, vilket jag också är helt med Dig på Sofia, i stort sett obefintliga miljödiskussionen överlag här,
      har både förvånat och oroat mig vid flera tillfällen.

      .. och igen, jag mest hummar med Dig här, – den ‘privata hyresmarknad, där man knappt kan sätta upp
      en tavla i en lägenhet man hyr utan att betala halva depositionen för det när man flyttar ut.
      Att köpa hus är extremt dyrt, så vem har egentligen råd att renovera och inreda om pga trender?
      (Inte att klass inte styr sånt i Sverige också, men det är så extremt här.)’

      Precis så.. Jag har själv gått från att bo i Sverige och till viss mån vara en del av ‘problemet’ tänker jag
      ibland numer {då ett av mina hem fotograferats och visats i magasin och då jag där också arbetade mer
      med inredningsreportage som fotograf, jag ‘bloggade’ mitt hem en hel del och fick frågor om vart saker
      var köpta osv}, till att just nu leva just så i England; i en privatägd {liten och ändå DYR jämfört med i Sverige}
      lägenhet där vi inte får måla om, där man t.o.m ”helst ser att vi inte tar ner den f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a ljuskronan”
      som vid bara något närmare granskning på tå visar sig vara gjord av vit plast som ska likna.. jag vet inte riktigt.
      Varenda engelsk vän som kommer hit tycker den är ‘gorgeous..!’ medan jag försöker sluta att pladdrande be
      om ursäkt för den med mitt snobbiga {?} svenska inrednings-hjärta bultande något för ängsligt i bröstet. 😉

      På ett sätt har jag funnit att jag uppskattat de senaste åren här, att i och med att vi inte FÅR just måla om,
      så har jag.. ‘lugnats’ avsevärt i min takt att ändra om i stort och överlag. Men i ärlighetens namn är jag ganska
      säker på att jag velat göra det, och hade gjort det om vi ägde. Sedan har jag turen kanske, att komma från
      ett ursprungs-hem och familj där vi målade om hemmen med äggoljetempera från att vi var yngre t.ex.
      Nu har jag inte läst Frida Ramstedt’s inlägg om färg än {det blir härnäst} men jag inbillar mig, och hoppas,
      att det finns sätt som är miljösmartare..

      Så fint inlägg det här och många spännande tankar i kommentarsfältet.
      Jag är långt ifrån ‘färdig-tänkt’ själv, och då är det fint att uppmanas att just tänka högt såhär..
      Tack Sofia och Sofia..! 🙂


      1. Sofia skriver: 15 april 2021 kl 15:55

        Hannah, vad skönt att det inte bara är jag som tänker så! Vad mysigt med Brighton & Hove och havet, jag flyttade ut från London till en flod i norra Essex i början av pandemin. 🙂

        Haha jag kan också lätt föreställa mig den undersökningen (i en pub, gah! snart/nu!) där ingen av mina vänner skulle veta vem hon är. Och då är ändå de flesta av dom konst- och formintresserade kvinnor runt 30 som jobbar inom kultursektorn.

        Men det finns ju så himla mycket olika nischer och strömningar i Storbritannien också. Jag tycker att det finns fler olika trender som samexisterar, vilket folk nämnde en önskan om på andra ställen i kommentarsfältet. Man själv kan välja och vraka mer. Medan i Sverige känns det mer som att alla konversationer och trender alltid måste förhålla sig till en större kulturell diskussion. Vare sig man är intresserad av trender i miljö, design, föräldraskap, mode eller mat, så verkar allt mer vara del av samma övergripande konversation. Vilket ju också gör det övermäktigt ibland, alla kan ju inte pricka rätt på allt jämt.

        Det kanske är det som är grejen. I Storbritannien är miljö mer av ett intresse man väljer, som inredning är ett separat valt intresse. Viss har båda (Laura Jackson har bara ett) men det är inte givet att för att man är intresserad av inredning och formgivning är man intresserad av det ur en hållbarhetssynpunkt.

        Vilket ju gör, som du säger Hannah att det blir en nästan obefintlig miljödiskussion (även i Brighton!?). På så sätt kan jag bli väldigt sporrad av att att miljö-konversationerna försiggår här i kommentarsfältet. Kan tycka att det ändå är något att ta vara på och kanske t.o.m. va stolt över? Att ett av problemen är hur diskussionerna förs, snarare än att de förs över huvud taget. Men det är nog också lättare för mig att säga, som inte behöver förhålla mig till den lite hårdare och ibland skuldbeläggande tonen i min vardag.

        Vad intressant att du tänker att du gått från att vara en del av en marknad som i viss mån uppmuntrar konsumtion (gissar att det är det du menar med ‘problemet’) till att inte kunna göra det nu bland annat pga boendesituation. Men jag känner också igen viljan att göra om och göra fint i hemmet! Den kan vara väldigt stark, även fast jag inte egentligen inte kan ändra något. Och ibland kan det säkert vara för att jag jämför mig med vänner i Sverige och tänker att deras hem är så mycket finare och mer intressanta (men jämför jag mig med brittiska vänner tänker jag aldrig det, haha).

        Hah! På tal om din ljuskrona så tycker jag nästan att en obligatorisk del av att hyra bostad i Storbritannien är att ursäkta de delar av sitt hem för sina vänner och gäster som man själv inte gillar och inte kan göra något åt. Vi har en massa möbler, tillhörande husets ägare, i vårt vardagsrum som vi inte får röra plus ett vitrinskåp med glas vi inte inte får använda (enligt kontraktet), exempelvis.


  8. Klara skriver: 13 april 2021 kl 07:41

    För mig är det nästan tvärtom. Landar i lugna toner och ”minimalism” emellanåt, när det är trendigt, sen får jag stresspanik och vill tillbaka till det maximalistiska och färgglada. Men det handlar väl om att hitta sin smak och våga stanna där, helt enkelt!


    1. Ellen skriver: 14 april 2021 kl 10:23

      Jag känner mig också mer hemma i färgglada miljöer. Blir så sterilt när allt ska gå i beige och vitt. Kan tycka det är fint hos andra, men skulle inte välja det själv för mer färg ger mer hemtrevlighet och lugn än det färglösa enligt mig!


  9. Kristin skriver: 13 april 2021 kl 07:49

    Som jag ser det är detta med mjuka ljusa kulörer en trend. Mjuka fårskinn, beiga toner, trärena möbler etc. Sedan beror ju alltid dessa trendströmningar på ngt, oftast förändring o samhällsklimat (inkl politik). Jag tror absolut att många känner sig harmoniska med dessa lugna färgtoner, men det är också lite ”lura sig själv”, som det alltid är med trender. Som när folk ba ”herreguuud vad härligt med högmidjade mom-jeans/ pastellig 80-tals hoodie/ volymig klänning med öppen rygg ” osv, fastän man för ett halvår sedan aldrig skulle drömma om att ha på sig något av detta. Det är ju det allt handlar om när det kommer till konsumtion och marknadsföring; att få folk att tro att det är deras egna åsikter och smak det handlar om, när det i själva verket är en trend.
    Jag har också åkt dit, bytte tex vår gamla, mörklila soffa mot en i ljust linnetyg. Gick omkring och kände hur ngt skavde i ett års tid, innan jag sålde soffan på Blocket och köpte en ny (på Blocket) i mörkblått sammetstyg.
    Det är lätt att gå vilse i sig själv i dessa tider av konstanta intryck från alla håll.


    1. karin skriver: 13 april 2021 kl 15:51

      Kristin sätter väl huvudet på spiken. Beige är ju en trend…

      ”att få folk att tro att det är deras egna åsikter och smak det handlar om, när det i själva verket är en trend”!!!!!
      Exakt så!!!!!!!

      Lite skrattretande att läsa detta UK reportage. att hon inte själv fattar att hon är påverkad av omgivningen, att hon tror att hon målar om för att det är lugnare, hon målar om för att hon är påverkad av andra


    2. Anna skriver: 13 april 2021 kl 17:29

      Detta – 100%. Kan det vara så att det blir mer provocerande när influensers försöker rättfärdiga trender med insikter om livet? Typ som artikelskrivaren. Kanske att det vore härligare att bara se trender för vad de är och kanske som något lite kul som kan ge inspiration, att erkänna att nej, jag kommer nog inte alltid gilla detta för jag har redan bytt stil en hel del gånger under livet, men just nu tycker jag det är sååå snyggt med fårskinnsfåtöljer. Inte väva in det i så mycket tankar om livet, utan som en konsumtionstrend som allt annat.


      1. Sofia Wood skriver: 13 april 2021 kl 19:01

        Ja samtidigt är det för så dubbelt för från ett läsarperspektiv upplever jag att det ofta finns ett sug efter att bli inspirerad och att läsa om trender och reflektioner kring hur man väljer att inreda sitt hem – däremot är få, kanske framförallt ur en lite mer vuxen målgrupp, intresserade av att bara ta del av en grund ström av ”nu målade jag här, klickade hem denna, ska köpa det”? Det är en balansgång tänker jag, att visa tankegångar på ett sätt som faktiskt är intressant utan att för den sakens skull tillskriva det tankar som kanske är lite väl navelskådande.


  10. Christina skriver: 13 april 2021 kl 08:20

    Vilken intressant diskussion! Många kloka svar.


  11. Emma skriver: 13 april 2021 kl 08:27

    Spännande text och kommentarsfält!

    Jag längtar så mycket efter färg nu och vill bara bryta av allt det beigea, gråa, bruna, vita med färger och former och typ lekfullhet? Både i inredning och mode.

    Tror det är pga pandemin – är så trött på bekvämt och elegant jobba hemifrån-lounge wear (i småbarnslivet dvs lika med nedkladdade mjukisar) och femtio nyanser av jordtoner i heminredningen :D. Förstår argumentet att det lugnar, och tycker det är hemskt vackert, bekvämt och harmoniskt, men inom mig gror en rebell.

    Detta i kombo med en begynnande ålderskris (sista rycket innan fyrtio), en insikt om livets obönhörliga rörelse, det ”förlorade året” som just passerat – jag vill bara fånga alla dagar, göra spexiga modeval och plocka fram ”fulsnygga” indredningsdetaljer, vara allmänt livsbejakande (och gå på immiga hemmafester!)


    1. Lisa skriver: 13 april 2021 kl 14:26

      Jag håller med. Och tror att vi kanske kommer att släppa loss lite när pandemin släpper taget om oss.

      Jag tycker att det beiga väldigt ofta utstrålar ängslighet och är sugen på att se individen och livet i folks boenden. Eller kanske knappt se hemmet alls utan det som sker där?
      Jag tänker på Sandra Beijer som spånade om att det kommer bli inne att inreda för sina intressen snarare än för hur det ”ska” vara.

      Älskar man böcker. Ha en stor bokhylla. Om man inte läser. Skippa det. Etc. Det tycker jag saknas lite i de bilder jag ser idag. Det är väldigt få intressen som syns utöver intresset ”inredning”.

      Tex med skåpet fyllt av brädspel i den här bloggens fall. Skulle tycka det varit så härligt att se dem framme i en hylla istället. (Men det är ju såklart mitt eget önskemål som ju är helt oviktigt i sammanhanget. Du/ni ska ju såklart göra som ni vill i ert hem!)

      Sen en liten sån störa-sig-på-sak som i alla fall jag önskar jag att slippa 50 frågor om i kommentarsfält: ”vad är det för färgkod”. Jag vet inte varför det provocerar så mycket. Men knalla fall jag önskar att folk bara vågade lite själva och körde på. Lite mer magkänsla, frihet, glädje, improvisation, liv!


      1. Jenny skriver: 13 april 2021 kl 17:28

        Jätteintressant det du skriver om att låta intressen synas och ta plats- inte bara intresset inredning. Vi har intressen i familjen ( akvarium, 5 katter som behöver platser, stora legomodeller som gärna får synas) men det känns ofta så fult och svårt att få i i hemmet jämfört med bara intresset inredning. Det krockar liksom, jag vill ha sakerna vi tycker om men har svårt att känna att det blir fint. För de sakerna ser jag ju inte i bloggar och på instagram. Känslan blir mer att vi har fel intressen 😟


        1. Lisa skriver: 13 april 2021 kl 17:51

          Oj vad deppigt det låter! Det låter ju underbart med akvarium, katter och Lego. Vilken livskvalitet!

          Hoppas verkligen att du kan hitta inspiration där du kan kombinera ditt liv med att få det så fint som du vill ha det.

          Kanske finns det kul inspiration på Pinterest? Tänker tex härliga 70-talsinteriörer som ofta lyckas binda ihop brokighet genom mörka färger och rent trä. Tycker att det är så vackert till akvarium!

          Själv inspireras jag en del av Lotta Külhorn, Cecilia Blankens och Brita Zakari. De tycker jag lyckas få till lekfulla miljöer med plats för personlighet.

          Eller jag vet förstås inte hur du vill ha det. Men blev intresserad av tanken att se mer inredning anpassad efter funktion, intressen och liv! Kanske är det som med kroppsrepresentation, att vi behöver matas med lite mer bredd av bilder?


          1. Jenny skriver: 13 april 2021 kl 20:43

            Tack för att du kallar det livskvalitet! Har inte tänkt så utan mer att det är besvärligt att få ihop. Följer en del av dem du tipsar om och ska utöka mina inspirationskällor lite😊


        2. Karin skriver: 14 april 2021 kl 06:24

          Om man har stora andra intressen tillsammans med inredning så har man kanske varken tid eller råd att lägga ut bilder på nymålade väggar och nya prylar, det blir så att säga underordnat. Så var det i alla fall för mig när jag hade flera hästar. Intresset för form och design har alltid funnits hos mig men det blev underordnat då.


      2. Sofia Wood skriver: 13 april 2021 kl 19:10

        Tycker nog det är lite mycket att tillskriva att en färg utstrålar ängslighet? Jag förstår att det finns en försiktighet kanske och en lugn känsla, men just ängslighet – idk? En färg är ju heller sällan det enda som finns i rummet utan det är ju en kombination av större och mindre detaljer. Fast det är såklart otroligt subjektivt, menar du att det är trendaspekten som är ängslig, alltså att säg om mossgrönt blir högst trend härnäst så blir den ängslig? Kanske det är att vi ibland läser trend som jag-svagt (tänker på bara ordet i att man ”faller” för trender). Hmm ja finns mycket att fundera över.

        Gällande miniatyrerna och dioramorna i skåpet hälsar Andreas att han har dem där just för att de faktiskt används i verkliga livet och han är rädd om att få dem dammiga (det är många hundra små pyttesaker) eller att barnen skulle kunna förstöra dem då de är sköra ☺️


        1. Lisa skriver: 13 april 2021 kl 21:05

          Det blev lite hårdraget i formuleringen. Och detta är inte riktat till ditt vackra hem.

          Men när jag skrollar massa olika konton på nätet + lägenheter ute till salu etc och ser samma färgskala, samma material och föremål så uppstår tillslut en känsla av ängslighet snarare än individualitet och energi. Något dör av mängden. På samma vis som den kallare grå skalan eller inmålade stuckaturen tillslut kändes ängslig för min del när den plötsligt fanns överallt.

          Jag längtar lite efter att få se människan bakom hemmen mer än en kopia av samma saker.

          Men som sagt det ligger hos mig. Alla får såklart göra exakt som de vill. Och jag brukar verkligen inte kommentera på ett kritiserande sätt över andras hem och smak. Men eftersom du lyfte frågan här så ville jag dela mina känslor och tankar som kanske finns hos fler.

          Och igen. Verkligen ingen kritik över dig eller ditt hem. Jag ber om ursäkt om det var så du tolkade det.
          Och skåpet var såklart bara ett exempel som dök upp. Låter härligt att få ha intresset i en så vacker möbel!


          1. Sofia Wood skriver: 13 april 2021 kl 21:41

            Nej jag blev inte ledsen eller tog det som kritik mot mitt hem! Jag är jättenöjd med våra väggar, jag tycker det är mysigt här! ☺️ Jag höll bara inte riktigt med om formuleringen, men jag förstår vad du är inne på. Tycker det är en jätteintressant diskussion som pågår här! Och ja, skåpet är toppen, det var ett riktigt fynd och funkar perfekt för behoven (det sväljer sååå mycket!)


            1. Christina skriver: 14 april 2021 kl 06:48

              Jag tänker att det är väl det som är att inreda efter sina intressen, ? Har man en massa små hobbygubbar och spel, så behöver man stora skåp, har man en massa böcker inreder man med bokhyllor. Är det konst har man tavlor o skulpturer osv.


  12. elvira skriver: 13 april 2021 kl 09:35

    Jag känner som många ovan, vill ha färg! Inte bara i hemmet men även på mig. Känner mig mätt på en tid där det känns som att alla tar sig själva på så stort allvar. Små saker blir avgörande och ska dissekeras. Färgen representerar en mer öppen och lekfull attityd för mig och det ser jag gärna mer av.


  13. Kattis skriver: 13 april 2021 kl 15:10

    Hej! Är jätteglad att du tar upp detta. Jag har märkt att många influencers överlag går i försvar eller ignorerar/ej publicerar när det kommer till kommentarer om hållbarhet och en önskan att lyfta diskussion kring tex att måla om. Jag har jättesvårt att förstå det, kan du kanske hjälpa mig att förstå? Om vi nu utgår från att det är civiliserade kommentarer och inte elaka påhopp såklart. Är det inte bra att fler och fler vill lyfta den frågan? Att miljötrenden finns överallt och att fler ifrågasätter? Jag tänker att det det inte handlar om personlig kritik utan detta ligger på en högre nivå. Vore det inte sorgligt om inga sådana kommentarer fanns på influencers kommentarer? Vad skulle det säga om vår medvetenhet i dessa frågor? Tänk om man skulle vända på det och se dessa kommentarer som en positiv utveckling i samhället, det kanske är bra att man inte ”kommer undan” med att måla om flera gånger tex? Man får både måla om och samtidigt ifrågasätta sitt eget beteende, jag önskar detta från fler bloggar jag läser (detta är inte riktat mot dig personligen utan något jag sett på många plattformar, kanske inte alls hos dig). Jag älskar att Frida lyfter dessa frågor men jag tror säkert att hon samtidigt också målar om, det är okej att göra båda dessa saker på samma gång. Men vi måste våga prata om det och inte gå i försvar?


    1. Sofia Wood skriver: 13 april 2021 kl 19:19

      Jag vet såklart visserligen inte om det skrivits ytterligare frågor som inte postats men jag tycker nog att just klimatdiskussionen är en diskussion som jag faktiskt ser väldigt ofta i olika kommentarsfält såväl som i separata inlägg och funderingar? Detsamma i poddavsnitt och alla möjliga intervjuer olika influencers gör. Min bild är dock säkerligen ganska färgad av vem jag följer, det finns många jättestora profiler som jag knappt vet vilka de är eftersom deras innehåll inte är mitt intresse. I mitt flöde känner jag i alla fall inte direkt igen att det är något som inte får plats alls. Det var ju också en av mina poänger i inlägget, att skriva på det sättet Laura gör är något jag inte tror hade kunnat göras i Sverige på samma sätt. Och Fridas inlägg är jätteintressant och viktigt, precis som jag skrev☺️


      1. Kattis skriver: 13 april 2021 kl 19:53

        Det var inte riktat mot dig, som jag skrev vet jag inte alls om det gäller dig, inte så jag uppfattat det utan ser att du välkomnar olika sorters diskussioner. Det här är något jag märkt överlag, att många går i försvar och faktiskt en del valt att inte publicera kommentarer likt den jag skrev ovan. Jag tycker det är jätteviktigt att influencers lyfter detta och välkomnar diskursen som du gjorde precis med ditt inlägg. Men kanske handlar det hos en del om en rädsla/hot, kognitiv diskrepans är ju något vi människor gärna undviker och antingen behöver vi då ändra beteendet eller tankarna runt beteendet för att undvika obehaget. Kanske är detta grunden till att kritik runt hållbarhet/konsumtion blir obehagligt för en del? Jag vet inte men jag blir iallafall glad och hoppfull när jag ser sånt lyftas hos influenvers och även i kommentarsfälten 😊


        1. Sofia Wood skriver: 13 april 2021 kl 19:59

          Nej nej, jag menade inte som att det var riktat åt mig heller, när jag skrev ”mitt flöde” menade jag alltså hur det ser ut hos de jag följer och i deras kommentarsfält, inte hör i mitt egna ☺️ ledsen om det lät stött! Menade bara att jag håller med om att det är viktigt och att jag tycker mig se diskussionen ofta, vilket är bra!🌟


          1. Sofia Wood skriver: 13 april 2021 kl 20:04

            Jo sen det här med kritik. Det är såklart alltid obehagligt till viss mån att få. Men har ändå inte många ändrat sina beteenden steg för steg? Jag är långt från perfekt, men jag är absolut bättre idag än för 1,2,3 år sen. Jag tänker att det är en utveckling, att man blir bättre och bättre men väldigt få kan göra jättestora omställningar i ett svep, även om vi alla absolut borde jobba på att ta större eller fler steg snabbare.


            1. Kattis skriver: 13 april 2021 kl 20:13

              Jag hoppas du har rätt, jag kanske tog ut min frustration här över något som egentligen rörde ett fåtal influencers och då snabbt tänkt att det är något som sker på många ställen. Kanske är det så att fler och fler är öppna för det, hoppas det 😊


  14. Johanna skriver: 13 april 2021 kl 16:21

    Sofia!
    Jag ska gifta mig i september – ett litet bröllop i Hamburg, i en liten tegelkyrka i hamnen. Det blir bara jag killen och vittnen.
    Vad ska jag ha på mig!? Vill ha på mig något enkelt men elegant och som inte kostar skjortan (2000-3000kr). Jag har kort hår (tänk en ung Mia Farrow fast jag är brunett) är medellång och är ganska smal.
    Vore så kul om du kunde tipsa eller skriva om en passande bröllopsoutfit.
    Jag har ställt samma fråga till Elsa, för det vore kul att se hur olika eller lika outfits ni tipsar om 🙂


    1. Sofia Wood skriver: 13 april 2021 kl 19:21

      Åh kul! Klart jag ska spåna kring det – vill du säga något mer om din stil? Älskar Mia Farrow-referensen, har du den stilen lite i övrigt? (Jag har klippt mig efter Rosemarys baby-looken en gång också!)


  15. Stina skriver: 13 april 2021 kl 16:47

    Håller med många ovan om att det är en trend med beige, vitt och förkärlek för vissa naturmaterial. På samma sätt som alla tyckte det var fint med William Morris-tapeter. Har en tid tänkt på att en del stora bloggare jag läser hade kunnat byta hem med varandra utan att märka så stor skillnad. Samma matta, nattduksbord, vita fluffiga klänningar, golvlampor, blomsterarrangemang, royal copenhagen-servis mm. Det är ju deras jobb att vara uber-trendkänsliga och när den tanken slog mig att det vore ett kul experiment att låta dem byta hem, då fattade jag också att anledningen till att jag ville klä om min sittpuff i fårskinn var pga trendigt och inget annat. Det beige (eller ”lugna”) är precis som allting annat en trend som kommer ersättas av en ny. Den jag inspireras mest av här är Underbaraclara, inte för att vi har samma stil, utan för att hon inspirerar mig att ifrågasätta vad jag anser vara snyggt och vad det kommer ifrån.


    1. Sofia Wood skriver: 14 april 2021 kl 09:55

      Spännande, jag har inte koll på vad Clara sagt om att ifrågasätta vad man tycker är snyggt och vad det kommer från men får försöka kolla in!


      1. Stina skriver: 14 april 2021 kl 12:12

        Clara har inte sagt någonting om detta, utan jag blir inspirerad för att hon verkar ha en tydlig distans till olika trender och följer sin magkänsla i så stor utsträckning! Därmed inte sagt att jag inte blir inspirerad av andra också 😉


        1. Sofia Wood skriver: 14 april 2021 kl 12:27

          Aha! Ja hon är verkligen konsekvent ☺️


  16. Mimi skriver: 13 april 2021 kl 18:55

    Jag bor i England (i ett pyttelitet traditionellt radhus) visste inte vem Laura Jackson var förrän Elsa å Sofia pratade om henne:).
    Jag tycker mode och trender är jätte intressant och köper ganska mycket magasin om både inredning och mode, men har inte ändrat hos oss sedan vi flyttade in här för ca 16 år sedan utan är fortfarande ”nöjd” med allt. Vi har mycket färg i kök och vardagsrum (orange och gult) men ljusblått i sovrummet men om jag målar om blir det nog i samma färg, kan inte tänka mig något annat liksom..


  17. Jennie skriver: 14 april 2021 kl 07:38

    Jag har avföljt inredningskonton på Instagram och istället köpt en bok i ämnet. Beata Heumans. Den är så bra! Och så lugnt det blev i huvudet. För den handlar inte så mycket om trender, en särskild färg på väggarna eller någon speciell lampa man får för sig att köpa eftersom tre influencers har lagt upp bilder på den utan mest om att få det trivsamt. Helheten liksom, vad som gör att man trivs i sitt hem. Den rekommenderas, klok och inspirerande. Ibland känns det som att fler kanske längtar efter mindre intryck, det blir ju väldigt många på tex Instagram, och därför blir irriterade på folk som dessutom gör om hemma hela tiden 🙂 Men ja bara en tanke jag fick när jag gick till en bok istället för att följa flera personer som visar upp allt nytt de gör hemma hela tiden.


    1. Sofia Wood skriver: 14 april 2021 kl 09:53

      Älskar Beata och hennes bok, den är superfin! Jag bloggade om henne för ett par år sen: https://sofiawood.elle.se/maximalism-inspiration-och-fargkarlek-beata-heuman/


      1. Jennie skriver: 14 april 2021 kl 11:41

        Kul, ska läsa!


      2. Jennie skriver: 14 april 2021 kl 11:57

        Vad spännande att hennes stil kallas maximalism. Jag dras annars väldigt mycket till minimalism och lugna miljöer utan en massa intryck. Men vad jag blev så imponerad av med hennes filosofi var att det fanns ett lugn i rummen utan att vara avskalat eller tråkigt.


  18. Moa skriver: 14 april 2021 kl 09:23

    Tycker att det är ganska bra att man får kritik för att man målar om och förändrar stup i kvarten. Det är ett ohållbart sätt att leva och kommer att drabba de allra fattigaste inom en snar framtid. Och tror att vi lurar oss själv när ser ”sanningen” i varje ny trend. Bara att lyssna på era gamla poddavsnitt när er nya sanning är färg för att ni trivdes i såna hem som yngre. Ni är så övertygade om att ni hittat vad som är er stil. (Ta avsnittet om Karin Larsson osv) Nu är sanningen att ni trivs i neutraler, imorgon kommer det vara en annan trend som ni plötsligt tror att DETTA är jag på riktigt!! Samma är det för mig (fast bor i hyresrätt så det blir inte så mycket av det) Men det är bara yta och jag tror att vi lägger ALLDELES för stor vikt vid den just nu. Visst påverkar det en, fast vi kanske inte borde låta det påverka så himla mycket för det finns ju annat som betyder så mycket mer. Hoppas på en framtid snart där vi har andra intressen än inredning, prylar och kläder.


    1. Sofia Wood skriver: 14 april 2021 kl 09:50

      Jag har inte motsatt mig att kritik existerar i relation till det här heller, observationen gällde att det var en skillnad mellan det brittiska och svenska klimatet, jag menar inte att det svenska är dåligt för att jag lyfter det. Sen gällande det här med podden, jag tror det hör lite till sakens natur när man har en trendspaningspodd som kommit ut varje vecka sen december 2017 att det förändras vad som lyfts fram över tid, tänker att den hade blivit hemsk trist om vi gafflat på om samma sak varje vecka i 203 avsnitt nu. Just avsnittet om familjen Larsson är ju från 2018 exempelvis. Jag vet inte om du hört senaste avsnittet men det handlar om inspiration och hur det är en känsla, inte någonting som faktiskt måste innebära att det leder till handling? Ofta när vi pratar om sånt som inspirerar oss så innebär det absolut inte att det är något som faktiskt kommer göra att någon av oss ändrar något. Det handlar liksom inte om att komma på vem man är på riktigt, det tror jag inte man hittar i en trend oavsett.


      1. Christina skriver: 15 april 2021 kl 07:21

        Även om era trendspaningsr eller er inspiration inte alltid leder till handling för er själva kommer det att leda till att många av era följare handlar.


    2. C skriver: 14 april 2021 kl 15:40

      Tycker du tar upp något viktigt här! Det är så lätt att lura sig själv och tro att om man bara målar om lägenheten i den färg man just nu fallit för så kommer man aldrig vilja ha någon annan färg. Men mycket snabbare än vi tror kommer suget efter något nytt. Upplever att vi idag blir allt sämre på att leva med våra val. Det ska liksom alltid vara det man helst vill ha just då. Kan det inte vara okej att färgen inte är exakt vad man skulle valt idag, men att man tyckte den var fin när man valde den?
      Idag gömmer vi oss bakom att neutraler håller länge, det kanske till och med blir ”hållbart” att måla om i mjuka toner i våra egna ögon. För vi ska ju aldrig tröttna.
      Lite som att köpa en dyr svart ullkappa, motivera det för sig själv med att den är klassisk, tidlös och kommer hålla för evigt. Men nästa höst är det den perfekta trenchcoaten man vill ha, eftersom man ”är en person som trivs bättre i lite ljusare plagg när det är så mörkt och grått på våren. Och just den här trenchen är så klassisk och kommer hålla för alltid…”


  19. EM skriver: 14 april 2021 kl 13:27

    Jag älskar Laura Jackson, önskar att jag kunde bo precis så som hon gör i London! Tyvärr är det inte möjligt om man inte är väldigt , väldigt välbärgad hehe. Kan vi dock snälla sluta använda ordet ”spendera” på det svengelska viset … Man spenderar pengar och tillbringar tid någonstans. <3


    1. Sofia Wood skriver: 14 april 2021 kl 13:40

      Förlåt, det är massor svengelska med mig 😅


      1. Em skriver: 14 april 2021 kl 18:45

        Jag pratar iför sig svengelska hela tiden men just när jag skriver försöker jag hålla mig ifrån det. Jag är inte såhär tillknäppt egentligen (insåg hur fjantig jag lät när jag läste om min kommentar, förlåt!).


  20. Tilla skriver: 15 april 2021 kl 08:59

    Hej Sofia!

    Väldigt spännande att läsa alla tankar i den här frågan, hoppas detta kommentarsfält får leva vidare.
    Min mening är att jag stundtals upplever att du och Elsa i er podd inte rättvisa. Jo, alltså att ni snöar in på vad som är härligt och fint just nu o h är tydliga med vad ni har tröttnat på. Vad ni missar är att flera utav era lyssnare fortfarande är i och inspireras av det ni precis förklarat att ni sett er mätta på. Även om er mening inte är att baktala en stil för att lyfta en annan så blir känslan lite ledsen i magen när mannaåret där i sitt vad man just tyckte var fint tapetserade rum som ni en gång inspirerade denne till att köpa och bestycka rummet med. Man känner sig lite lurad.

    Trendspaning är intressant och trender ett fenomen men det vore schysst om ni kunde prata kring vad ni älskar just nu (beiget, lugnt och personligt??) men i samma avsnitt prata om det helt motsatta och beskriva det vackra i det- samtidigt.

    DET är inkluderande och rättvist mot era lyssnare som satsat pengar och lite mod på att ta era råd i säg, 20 tidigare avsnitt som ni får känna sig ”inte helt rätt”

    All kärlek såklart


    1. Eva skriver: 15 april 2021 kl 14:02

      Väldigt intressant! Jag har funderat i samma banor när jag lyssnat på podden.


  21. Ida skriver: 15 april 2021 kl 15:55

    Finns det något mysigare och mer inspirerande än att gå in i ett barnrum, kanske hos en 8-åring? Nej. Varför? För att rummen ofta är en reflektion av allt de gillar. En snäcka, en idolposter, ett legobygge de är stolta över, favoritleksaken, en teckning, ett bra skrivbord, flaggor, böcker, kanske en gul tapet och fyra hiskeliga stentroll de gjort på föris. De tänker inte på helheten utan utgår ifrån detaljerna och det försöker jag också göra.

    Jag spelar flera instrument, då får de stå framme. Vi gillar brädspel, brädspelen står framme. Äter mycket frukt, en stor fruktskål. Plantera, ett hav av växter. Böcker, kattgrejer och foton. Sedan får man väl hitta något sätt att knyta ihop det om man tycker att det är viktigt, men jag tror på att inte börja med helheten utan med detaljerna. Och så får man låta det bli så mycket eller lite Villa Villerkulla som man pallar. Då blir hemmet inte otrendigt lika snabbt heller, eftersom det är ett hem som byggs upp över tid med personliga grejer.


  22. Maja skriver: 16 april 2021 kl 15:44

    Jag känner personligen ett stort behov av att bli inspirerad (fylla på och inte bara ge) och samtidigt återhämta mig. Just nu använder jag mig mycket av och nästan frossar i neutraler i olika ytor och material. Istället för att en stol är en piffig färgklick får den gärna vara trären. Min största inspiration inredningsmässigt just nu är att sätta färg till neutralerna i till exempel en dukning. Det blir konstanta övningar i att använda olika toner av färg, till exempel gult mot ett träbord och jobba mer med flera toner inom samma färg. Spännande att jobba mindre med klatchiga färgeffekt och mer med en mjuk färghistoria som lyfter neutralerna tycker jag.


  23. Linnea skriver: 18 april 2021 kl 06:43

    Jag tycker det är enklare att inreda med lite mer färg på väggarna som avgränsar rummet. En ljus vägg sätter all fokus på grejerna i rummet och då passar inte mina grejer så bra ihop- helheten blir rätt rörig och inte på det där sköna eklektiska sättet. Med lite mörkare väggar (kanske eg inte färg per se men inte så ljusa färger) definierar utrymmet på ett helt annat sätt och skapar en helhet som binder ihop mina älskade möbler som är en blandning av arvegods, auktionsfynd och nya grejer. Vet inte vad detta beror på men det är något jag noterat. En annan tanke som slår min är att denna pandemi och allt hemmavarande gjort att man är så innerligt trött på hemmets fyra väggar. Detta kanske skapar ett behov av förändring, oavsett hur hemmet såg ut innan? Med tanke på att trenden innan pandemin gick åt mörkt målade väggar, är det kanske inte så konstigt att motreaktionen är ljusa, neutrala färger? Om ett år när alla är ute och springer på stan igen blir det säkert glada 20-talet med starka färger – (tänk om typ fondväggen gör comeback?) eller så är man så sjukt trött på hemmet att det får förfalla medan man lägger hela budgeten på champagne och ostron.


  24. Ann skriver: 18 april 2021 kl 08:30

    Så intressant diskussion! Älskar att utmana mina egna tankebanor och det här är ju det perfekta sättet. Skulle ju aldrig ha förmånen att lyssna på er andras åsikter om den här plattformen inte fanns. Är inte det härligt! Är ju som att Sofia bjudit hem oss till sig och tar upp en utmanande fråga för att få vår syn på saken. Att fråga om min åsikt har alltid varit den finaste komplimangen man kan ge mig.

    Tycker alla har rätt och sanningen ligger väl någonstans mitt emellan. Lyfter man blicken finns det betydligt större frågor att hantera vad gäller byggnadsvård som kan påverka generationer framöver. Ett omotiverat fönsterbyte eller felaktig isolering av ett hus finns det betydligt mer långtgående konsekvenser, men är något vi sällan diskuterar i dessa forum.

    Att måla om stup i kvarten är ju inte bra om man ska va petnoga men Sofia eller hennes hyresvärd skulle ju ha kunnat riva ut exakt allt inklusive kakelugnar och parkett för att få ett trendigt hem. Om vi ser hela bilden och inte fastnar i detaljerna så blir det ju mycket mer nyanserat och inte en så beige och ängslig diskussion😘


  25. Sandra skriver: 19 april 2021 kl 17:15

    Sen jag flyttade hemifrån för 20 år sen har jag haft vita väggar. Nu har jag dock vågat ta ut svängarna och målat beigt. Jag känner mig varken opersonlig eller ängslig. Avskyr färg utom när den befinner sig utomhus och mitt hem är ändå varmt och mysigt. Tydligen trendigt numera dessutom.


Dela på:
Laddar