Hänger ni med i vad som händer i USA just nu? Imorse såg jag den mest allvarliga tweet jag någonsin sett från Trump samtidigt som en historiskt positiv händelse har blivit rånad på det momentum den förtjänat. Istället för att vi hade kunnat samlats och stannat upp i reflektion och glädje kring vikten av detta, av att det antingen var en öppet gay man eller en demokratisk socialist som vill skapa revolution som vann i Iowa, äts vår uppmärksamhet upp. Äts upp av en twittrande president som sysslar med auktoritärt strongman-flörtande och en politisk rättsskandal som skapat ett om möjligt än mer polariserat politiskt klimat i USA. Det känns som världen tiltar fel men när vi reder i tankarna kring den här episka röran börjar vi först med att alla tittar på den HÄR tweeten och tar en minut över att reflektera över dess innebörd, vad den säger om Trumps syn på demokrati och det kaos som ligger och pyr inför den dag hans kanske fyra, men sannolikt åtta år som president kommer vara över. Nu kanske jag drar på stora växlar men det här är på allvar det obehagligaste jag sett från Donald Trump. Han är till naturen en provokatör men detta är oavsett det personlighetsdraget extremt från en amerikansk president. Notera, en president som precis blivit friad från båda sina åtalspunkter i riksrätten, där han precis som väntat gavs det frikort hans ledarstil kräver av det republikanska partiet, blind uppbackning när alla sånär såsom på en ensam republikansk senator inte bara valt att se mellan fingrarna trots att många av dem också medgett att vad som skedde var fel, utan också ställts sig bakom försvarets otroliga argument - en president kan inte avsättas för någon handling som gjorts med målet att bli återvald, så länge han själv tror att hans återval ligger i allmänhetens intresse. Vad vi också kan konstatera är att debaklet med den katastrofal misslyckade och ännu inte helt klara rösträkningen av demokraternas nomineringsmöte i Iowa fullständigt pyst luften ur vad som borde ha varit den otroliga nyheten att merparten av rösterna, i skrivande stund med 0.1% marginal, tillfallit en öppet gay före detta borgmästare född 1982 eller om de sista 3% av rösterna svänger - en man född 1941 som definierar sig som demokratiskt socialist och har predikat politisk revolution konsekvent sedan 70-talet, och som officiellt inte ens är medlem i det demokratiska partiet. (För mitt egna stilla sinne kan jag fundera över det mörka i att båda dessa två, den ena onekligen oerfaren, den andra närmare 80-år gammal, också är mer sannolika kandidater än en kompetent kvinna på posten men det är en annan diskussion) Sanders var senast 2016 i en likande sits som denna och det talar väl för ett USA som är i förändring för många grupper, men det är historiskt att Buttigieg fått detta antal röster och jag hoppas han, på samma sätt som Obama, når vidare framgångar med sitt budskap som ändå är byggt på ideologisk optimism och hopp om det goda i människor, oavsett om han slutar som den slutgiltiga demokratiska kandidaten just denna gång eller inte. Det fördröjda resultatet är såklart inte enbart dåligt för alla demokrater, för när momentum tappats till förmån av riksrätt och primärval i New Hampshire som är redan nu på tisdag är det lite som om alla glömmer den otroliga förlust Biden gjort, som hamnat på nästintill på samma nivå som osannolika Klobuchar. Hade inte detta skett hade vårt uppmärksamhet nog riktats mer mot detta, men som känt, avlösandet av eviga skandaler och den otroliga nyhetstakten är något som verkar bedöva oss mer och mer i nyhetsdimman. Onwards and upwards vänner.
