Vilka fina kommentarer ni lämnade på senaste inlägget, jag uppskattar det och är tacksam och vill också säga att det inte är därför jag skriver sådana inlägg heller, i törst efter bekräftelse. Jag hoppas och tror ni vet det och ska inte snurra in mig i ett spindelnät av underliga meta-ursäkter och tankevurpor, så jag lämnar det där och säger helt enkelt bara tack <3 Jag har legat och tänkt mycket på vad jag vill säga om det amerikanska presidentvalet och Joe Bidens val av vicepresidentkandidat specifikt de här sjukdagarna. Innan augusti ska vi få veta är det sagt och en mycket bra lista på 13 potentiella kandidater och deras biografier hittar du här. Biden har som ni säkert redan är bekanta med sagt att han kommer att välja en kvinna och i och med den senaste tidens utveckling tack vare Black Lives Matter-rörelsen och dess svallvågor i politiken så spekuleras det hårt i att han också kommer att välja en Svart kvinna. Det i sig är en bra sak men det finns också en problematik i de krav som kommer att ställas på denna kvinna. Hon måste i princip vara omänsklig och helt obesudlad av någon slags historia samtidigt relevant erfaren på exakt rätt sätt. För om det finns någonting som är sant i amerikansk politik är det hur den vita maktordningen gör att de krav som ställs på Svarta politiker, för att inte tala om Svarta kvinnliga politiker är oändligt mycket högre än på någon annan. Det är Obama det perfekta exemplet på, man kan ju onekligen konstatera vilken utomordentligt perfekt, precis lagom, Svart man hela hans varelse var tvungen att genomsyras av för att han skulle kunna accepteras på landets, världens främsta post. Jag tycker personligen Obama var en otrolig president och vill inte försöka argumentera för att ta det från honom men det är ändå problematiskt att han var tvungen att vara så stoisk, vältalig, genialiskt intelligent, ha så bedårande döttrar, en superstjärna till fru och ett närmast Familjen Jetson existens för att kunna vara acceptabel. Till och med hundarna var sötare än tidigare presidenthundar. Ändå förfasades de konservativa delarna av det amerikanska folket över minsta felsteg som på något sätt skulle kunna uppfattas som opresidentlikt, från minimala detaljer som den ljusa kavajen han en gång bar till birtherismens fula rykten som florerade fritt och diskuterades i forum där det aldrig ens borde ha tillåtits tas upp. Perfektionen är heller ingenting som slutat krävas av Obama idag, ingen tidigare president har jagats på samma sätt för ta ställning mot Trump-administrationen många utspel, ingen tidigare president har kritiserats så hårt för att inte ha engagerat sig mer mot all ondo det amerikanska samhället brottas med dagligen som Obama. Standarden han hålls emot är helt enkelt en helt annan och man måste ändå fråga sig varför det är så? Kan det vara samma typ av grundmurade globala strukturer som gör att exempelvis afrosvenskar behöver forskarutbildning för att komma upp i samma disponibla inkomst som övrig befolkning med en treårig eftergymnasial utbildning? Och om man inte vill gå på det spåret, hur blir det ifall vi ställer det i kontrast med nivån på förväntningarna som existerar under Trumps hela kaosartade existens, Bushs oförlåtligt många misstag såsom Abu Ghraib, Katrina-katastrofen, Irakkriget eller varför inte Clintonadministrationens nivå på skandaler? Det är helt enkelt väldigt olikt höga måttstockar vi ställs inför och om Bidens val nu faller på exempelvis favorittippade Kamala Harris, Susan Rice, Val Demings eller Keisha Lance Bottoms kontra Elizabeth Warren, Gretchen Whitmer eller Amy Klobuchar (som faktiskt dragit tillbaka sitt namn för åtanke och publikt uppmanat Biden av välja en afroamerikansk kvinna) kan man fråga sig hur de kandidaterna kommer behöva förhålla sig till samma omänskliga perfektionism som det amerikanska samhället krävt av exempelvis Obama. Det låter mörkt och kanske cyniskt men ändock finns ett momentum och en vilja som vi aldrig sett tidigare, och egentligen är det väl exakt dessa förutsättningar som skapat i princip all förändring i världen tiden. Momentum och vilja, eller varför inte Yes We Can.
