Jag är så rådvill inför dagarna, vad är upp, vad är ner. Det här är en jobbhöst för mig och jag försöker bara följa med i det på ett sätt som ska vara hållbart. Hitta vila i en veckodag när helgerna är fulla men det är så mycket lättare sagt än gjort när livet liksom bara rullar på i hög fart. Igår träffade jag statsministern i en tv-studio. Tog en glad selfie och la ut med texten ”Starstruck när vår kvinnliga statsminister är på plats! Rösta rött!” På kvällen kom backlashen. DM efter DM med kräk-emojis och svordomar. Andra meddelanden var långa med upprörda ord om att man var besviken på mig som prackar på mina tankar, som ger mig på att uppfostra vuxna människor eller att jag rent av bara skapat besvikelse genom att berätta vad jag kommer rösta på. Att det inte passar sig att prata om, och framförallt inte av mig. Men jag tänker att vi behöver prata mycket mer politik med varandra, även när det skaver och framförallt när vi inte håller med varandra. Ska man vara helt korrekt var väl just den här selfien också ett rätt blekt ställningstagande. Jag röstar dessutom inte ens på Socialdemokraterna, jag röstar på Vänsterpartiet i kombination med Miljöpartiet. Jag tänker att det politiska samtalet inte ens nödvändigtvis behöver handla om att försöka övertala varandra eller vinna över, det handlar om att förstå och släppa känslan av att det är tabu att berätta vad man röstar på, att det skulle vara något som är obekvämt eller ens modigt att tala om. Det är så fruktansvärt lätt att ens egna lilla bubbla är ett ekorum där alla känner lika och att det, likt amerikansk politik snabbt blir en fullkomligt cementerat bild av onda och goda - åt båda håll. Till en viss gräns, som jag ändå måste påpeka tydligt går vid punkten där människors lika värde är en absolut självklarhet, är jag ändå intresserad av att förstå andras bilder av vad ett samhälle kan och bör vara. För egen del kan jag dessutom känna att jag på många sätt röstar på ett sätt som står för bättre värderingar än sättet jag själv som individ lever mitt privatliv på, och att prata om mina politiska tankar öppnar upp för mycket kritik mot mig som person vilket såklart är obekvämt att höra. Jag har det orättvist mycket bättre ekonomiskt än vad många har, har en stor bil och två bostäder, ringer Kry när jag inte får plats i telefonkön på vårdcentralen som är full kl 07:03. Jag bidrar inte själv på exakt alla sätt som är möjliga för att förbättra klimatet och minska mina egna avtryck och gör dessutom de avdrag jag har rätt till i mitt företag. Men jag vill vara med och bygga ett samhälle som är bättre och som tvingar industrier, stora företag och välfärden såväl som mig som privatperson att bli bättre. Som gör staten och välfärden bättre. Och då tänker jag det är viktigt att prata om hur det ser ut, även om det också öppnar upp för att påvisa personliga fel. Och jag är intresserad av att höra hur andra ser att ett sådant bättre samhället byggs. Imorse på P1 pratade de om att det här valet kommer avgöras av de knappa 5% av oss som skiftar mellan att rösta på de olika blocken. Som röstat rött men nu kan tänka sig blått och vice versa. Så om vi inte pratar nu, när?
