En stor del av vad vi värderar som bra och fungerande i familjelivet handlar så mycket om tidsoptimering. Hur kan man hitta genvägar, vad som kan gå snabbare, vilka genvägar som går att upptäcka. Detta är framförallt sant när det kommer till matlagning. Men jag vill pitcha en någonting annat, vädra en strategi som växer i mig mer och mer och som faktiskt skapar precis lika mycket luft i vardagen som det snabbaste helfabrikatet du kan tänka dig. Nämligen riktigt långsamma långkok. Vem har tid för det undrar du? Bara den som kan viga heldagar åt att stå i köket och harmoniskt röra i en gryta, ostörd av allt annat? Nej inte alls så, även om jag personligen hade tyckt det var otroligt härligt att ha tid för det. Men så ser inte mitt liv ut och jag gissar att ditt inte heller gör det? Därför vill jag tipsa om genidraget att förbereda en större mängd mat i gjutjärnsgryta med lock, ställa in i ugnen och sen låta tillagas på lägsta möjliga värme, gärna runt 75°C-80°C, natten igenom. Till saken hör att detta passar sig extra bra för rätter som också står sig länge och ofta bara blir godare efter ett par dagar, såsom familjefavoriter som bolognese eller min egna favorit, belugalinsragun som du hittar receptet på längst ner här. Fär det mesta går jag tillväga såhär. Sent på söndagseftermiddagen, efter aktiviteter, middag och läxor klarats av, hackar jag en stor sofritto och fräser i en generös mängd olivolja eller smör i en stor gryta. Sen rör jag ner lite vad som helst, från bönor till salsicciafärs eller en blandning av dem båda och fräser fint. Sen slår på en ganska stor mängd hela tomater, en slurk vin som blivit över och kanske lite extra vatten - eftersom grytan går länge i ugnen behöver den lite mer vätska. Några lagerblad, kanske en matsked balsamvinäger och salt och peppar. Sen lagom till att det är dags att läsa saga lägger jag på det tätslutande locket och ställer in på den låga värmen, hela vägen till nästa dag. Ut kommer sedan det mest aromatiska, mustiga och djupa i smakväg du kan tänka dig. Att servera på pasta, som fyllning i en paj, till rostade grönsaker eller bara att toppa bröd med. Allt som oftast är det för i alla fall tre dagar och trots att maten tog väldigt lång tid rent tekniskt har den tagit väldigt lite faktiskt tid i anspråk av mig själv. Så ja, ett vardagshack om något. Under resten av det här året kommer jag att samarbeta med Cylinda och prata om just det här med att förenkla i vardagen och framförallt i köket. Till den lilla köksrenoveringen vi ska göra här hemma nu under sommaren så är det från Cylinda som vi valt vår nya spishäll och ugn. Det känns som ett tryggt och smart val, prisvärda maskiner anpassade för svenska förhållanden, som gör vardagen enklare - år efter år. Jag ser fram emot att äntligen få en snabbare spishäll igen och en ugn som har funktioner jag saknar idag, såsom större volym, utdragbara skenor (för alla klumpiga såsom mig själv som ofta lyckas bränna sig) enklare rengöring och framförallt bättre glas som inte blir varmt på utsidan, som den ugn vi har idag tyvärr blir. En lite smidigare vardag tack vare Cylinda helt enkelt. Näväl, här kommer receptet på belugalinsragu, hoppas det ska smaka! LÅNGKOKT BELUGALINSRAGU Ingredienser (4 portioner) 50 g smör 2 msk olivolja 2 schalottenlökar, fint hackade 2 stänger blekselleri, fint hackade 2 morötter, fint hackade 3 dl torkade belugalinser 2 ½ dl vitt vin 2 dl mjölk 2 burkar hela konserverade tomater (à 400 g) 3 dl vatten salt och nymalen svartpeppar Till servering 400 g nykokt spaghetti riven parmesan Lägg 50 g smör och 2 msk olivolja i en tjockbottnad ugnsfast gryta och värm tills smöret smält. Fräs sedan lök, selleri och morötter ett par minuter. Häll i linserna och låt fortsätta fräsa en liten stund. Häll på mjölken, salta och peppra. Sänk värmen och låt puttra sakta tills mjölken nästan helt och hållet reducerats ner, ca 15 minuter. Häll på vinet, tomaterna och vattnet. Lägg på et tätslutande lock och ställ in i ugnen på 75°C natten igenom. Servera ragun nervänd i nykokt pasta.
