Strax innan sex när jag öppnar datorn och börjar skriva på det här inlägget, bara jag vaken, i alla de andra rummen andas det tungt. Vattenkokaren tjuter, kaffet är slut och i koppen ligger istället rökiga teblad i koppen. Jag ska strax klä på mig och gå iväg till förskolan, det är vår familjs tur med helgstädet. Det känns helt ok, jag är ju uppvuxen med friskola där föräldrarna också fick hjälpa till och städa klassrummen så jag är van vid att det kan vara såhär. Fiolfikusen här i vardagsrummet håller på att växa oss ur hemmet, vi kommer aldrig kunna flytta någonstans för den behöver så mycket plats nu. Att stå ljust framför ett fönster där det inte finns ett element har gjort att den mår riktigt bra året om nu. I varje grenklyka sitter nya par med stora blad och feta knoppar väntar på att slå ut, man kan nästan se dag för dag för de exploderar i storlek. I botten av krukan växer något nytt som vi inte vet vad det är. Selma har på eget bevåg planterat ett frö från någon frukt där som nu blivit en liten planta. I sovrummet har jag klätt in sänggaveln med nytt tyg. Det är egentligen min absoluta favoritduk som i sin tur egentligen är en gardinlängd min mamma köpte i Australien på 70-talet. Vårt marbord är så långt att inga normala dukar funkar på det så innan duken får följa med till landet för sommaren mellanlandar den här några dagar. Också spetssängkläderna är ett nytt inslag, vad hårt och maskulint det är härinne nu 🙃 Sommarlovet har lite oväntat börjat på riktigt för oss. Barnen skulle ha gått på fritids och förskola i två veckor till fram till midsommar men vi har gjort någonting fel och inte anmält det rätt i systemet så nu är de är lediga från i torsdags. Tacka gudarna för att jag bara en dag kvar av externa fotograferingar och möten i Stockholm och kan avsluta i princip allt annat jobb från landet istället. Tacka gudarna för landet. Tacka gudarna för att vi har tre barn som leker med varandra och underhåller sig ihop, framförallt på landet, och att de inte behöver en vuxen lekledare hela tiden. Först tänkte jag skriva tacka gudarna för att jag inte har ett vanligt kontorsjobb längre men då hade vi nog inte varit såhär slarviga med datumen och inte kollat att inte det var korrekt anmält. Kanske är det här det bästa som hade kunnat hända för alla, vem vet. Andreas jobbade sent i Stockholm igår så efter middagen tog jag barnen och mötte upp våra grannar Carro och Carola och deras dotter Greta så promenerade vi ner till Saltängsbron och åt glass. Kvällspromenader med barnen är min bästa grej, som en helt onödig sak man bara gör för att det är njutigt. Precis sånt jag får fylla de här två extra veckorna av sommarlov med, onödiga saker bara för att det är njutigt.Ok, nu måste jag springa iväg och städa så vi kan åka till landet sen, då ska jag se om jag kan visa innertaket jag rev och nya soffbordet som egentligen är en dörr. Vi hörs sen, xx
