Tio månader efter det här första inlägget och ett halvår efter att att arbetet med att skapa något helt nytt faktiskt startade så sitter min nya ring på mitt finger när jag skriver det här.I mitt smyckeskrin har det legat ett litet gäng olika antika ringar. Nån som jag fått, nån som jag ärvt, nån som jag köpt. Gemensamt har de alla haft att stgenarna varit bulliga gammalslipade, och att de varit för sköra för vardagligt användande, definitivt något man behöver ha i åtanke när man köper antika smycken. En av de ringarna var min vigselring, en fransk ring från 1920-talet vars onyxinfattning efter ett par år sprack om och om igen. Ytterligare en sådan var ringen med pärlan som ramlade ut, den i inlägget här ovan.Så efter att ha träffat Jemima Hargreaves bestämde jag mig att använda stenarna ur mina trasiga gamla ringar och skapa något annat, något som visserligen var nytt men också hade ett sentimentalt värde för mig, med olika små detaljer som är laddade med betydelse men som också är stadigt och och beständigt, för livet. Ringen blev så här, en oval, tung, mjuk och rundad ring med ett kluster av gammla stenar strödda över. De två klaraste och vackraste är de två som kommer från min vigselring, de skulle jag känna igen bland hundra andra stenar . Skenan och kronan är rund, mjuk i formen och len vilket gör den bekväm att bära på ett sätt en platt skena aldrig blir. På undersidan av ringen har vi graverat in gum tree blommor och eukalyptusblad, en varm tanke om att alltid bära med mig Australien och min familj, kanske hjälper det med saknaden.Jag älskar den här ringen, och samtidigt som jag förstår att den inte är allas smak så är det helt ok för det är i alla fall min smak <3
