Idag har Andreas och jag varit gifta i 10 år. Av allt jag älskar med honom och med oss så är det livfulla i vårat förhållande en av de största sakerna som skänker mest glädje har jag kommit till att inse. Vårt äktenskap är inte statiskt eller inrutat utan det ändras, växer, blir annorlunda, hittar nya faser, även såhär nu när vi känner varandra innan och utan. Jag vet allt om Andreas och han vet allt om mig men ändå känns det som vi båda kommer få upptäcka nya saker framöver. För vi är inte klara, och livet ändras hela tiden och det gör mig så fruktansvärt spänd på framtiden. Det känns som ett så bra recept för livet, nu och framåt. Det bråkas, det jobbas för mycket, det somnas när barnen nattas och fy fasiken vad jag är trött på att det alltid ska gås på toa när maten precis ställts fram på bordet och om en snus till hamnat i sängen blir jag tokig men herrejävlagud vad jag älskar dig baby, du är allt. Four more years, four more years!
