Godmorgon! Lite senare idag ska jag posta ett inlägg om Niki de Saint Phalle som jag tycker var en så fascinerande person, jag tänker att det är härligt med den typen av lite svävande läsning på sommaren när man har tid att vandra iväg i tanken lite. Men innan dess vill jag dela en kommentar från min mammas bästa vän My, i relation till det här inlägget om den kvinnliga vänskap om formade hela min barndom. På något sätt sammanfattar My kontentan av allt jag ville säga med inlägget och exakt varför starka vänskapsrelationer är så viktiga. Håll till godo <3 Kära älskade Sofia, Så fint att läsa detta, blir alldeles varm i hjärtat! De där åren var så viktiga. Vi var starksköra kvinnor som skapade något väldigt speciellt tillsammans. Vi fanns (och finns fortfarande) alltid för varandra. Vi delade allt. Glädje, sorg, svagheter, motgångar (allt var ju inte rosenrött), mat, pengar, tankar om livet och omsorg om er barn. Den vänskap vi la grunden för under de här åren banade nog väg för allas vår fortsatta utveckling och val i livet. Och den stolthet vi känner nu, över er som vuxna, med egna barn att älska (våra älskade barnbarn) är stor och vacker! Tack för att du skriver så fint, och tack för bilden – som säger allt och bara gör mig så lycklig! Massa puss & kram från moster My
