Att äta i sorg | Sofia Wood

Jag fick ett så oerhört rörande meddelande igår. En kvinna vars far hade gått bort och lämnat två systrar och en stackars mor i stor sorg. Meddelandet handlade om mat. Vad kunde man äta när magen gjorde ont och illamåendet låg nära. Vad handlar man när man bara står i mataffären och stirrar.

Det är min absoluta övertygelse att mat och känslor går väldigt nära ihop. Det är så sinnerligt vad vi stoppar i munnen, fyller våra kroppar med, ställer i en skål framför någon. Min egna uppväxt är präglad av det här, mat och kärlek i symbios. Ingen belöning, eller bestraffning för den delen, men omtanke och med eftertanke.

Ett av de tre kapitlen i min bok heter Vila. Det är mat för emotionell återhämtning, lugn, omtanke och stillhet. Mat att laga till sig själv men också till de som inte orkar själva eller behöver lite mer tillsyn.

Mitt bästa råd är nog egentligen att ta hjälp. Folk vill finnas där för andra men sorg är stort och svårt och läskigt och att få möjligheten att vara den som visar sitt stöd genom att varje vecka lämna ett par matlådor tror jag är ett så greppbart enkelt sätt att få visa att man finns där. Enkla grytor, gratänger, soppor, pajer. Mat som är lätt att värma i portioner, mat som är lätt att äta.

Jag tänker också på rostade grönsaker med smulad ost. En bakad havregrynsgröt med rivet äpple. Banan som är bra när magen svider kan enkelt skivas, frysas och sen mixas till en slags glass. Kallt har jag alltid tyckt varit lättast att äta när det har varit svårt. Pilla i sig lite av vad som funkar.

Vad är era bästa tips? Hur gör man när man är för ledsen att äta? Kan vi inte samla våra gemensamma bästa råd så ska jag vidarebefordra dem.