Jag funderade lite på vad man skriver på en plats som läses av många tusentals människor när världen ser ut som den gör just nu. När ett krig sker såhär pass nära för första gången på väldigt länge, samtidigt som det också är ett återupplevande för många andra om de krigserfarenheter i närtid som de redan bär på, trauman som ens familj kanske redan bär på.Jag tänker på Bosnienkriget, då jag var lika gammal som min äldsta dotter är nu, och jag tänker på vänner och klasskamrater som flydde därifrån. Jag tänker på barnen från Syrien som varit klasskamrater till mina barn de här åren, jag tänker på min Auntie Annas familj som finns i Kiev just nu. Den stora sorgen i det här, att det inte är första gången, att det inte är enda gången, att det inte är sista gången.Igårmorse kände jag mig så sorgsen inför hur jag på ett bra sätt skulle prata med mina barn om det här. För hur gärna jag än hade undvikit att behöva betynga dem med det så vet de ju redan, de märker. Och en unge med en smartphone eller padda, som går i skolan och har kompisar på fritids, de pratar, funderar själva och har redan hört massvis. Men de missförstår också, ser spöken i skuggorna och målar upp bilder. Det fick vi själva erfara en nattning precis när den militära närvaron på Gotland ökade, då fanns där plötsligt hos ett av våra barn en jättestor oproportionell rädsla som kröp fram i ljuset av nattlampan.Och även om det var svårt att förklara vad som hänt och varför det gjorde det redan då, även om det också var svårt igår, och även om det kommer var svårt imorgon också, så känner jag mig kanske inte lika famlande nu när jag samlat mig kring det. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av vad vi gjorde och vad som kändes bra, så får ni andra gärna fylla på med egna tips på hur man är en bra vuxen till ungar i ens närhet. - Titta på Lilla Aktuellts sändning, tillsammmans. Lilla Aktuellt kan vara det finaste vi har i det här landet, tycker ni inte? Vi satt hela familjen ihop, en huvud på en axel, nån tår här och där, och såg sändningen ihop och pratade därefter om de frågor som kvarstod. Det var bra- Lilla Aktuellts chat i Duoappen. Läs tillbaka i flödet tillsammans. Det tycker jag också man kan läsa som vuxen själv, för att få en tydligare bild över hur många barns tankemönster ser ut här, för många undrar ungefär samma. Väl värt att ha bra koll på för att vara en schysst vuxen.- Krisinformation.se har en sida för just barn som också är bra och framförallt tydlig och trygg. Läs ihop eller läs själv som vuxen för att föra samtalet vidare sen.- Unicef har en bra lista på tips som vänder sig till oss vuxna, som grundar sig på tron att barns oro och rädsla måste bemötas på ett respektfullt sätt.- Rädda barnen har en liknande lista som också är bra, Hanna Thermaenius som är psykolog på Rädda Barnen var också med i Lilla Aktuellt igår också och var mycket bra.- Ha paus från sociala medier. Många lite äldre barn exponeras för vad som kan tolkas som ett nyhetsflöde genom TikTok och Youtube och som förälder är det svårt att ha fullständig koll på det som sprids. Just nu tycker jag är en bra tid att faktist begränsa barnens skärmtid än mer än vad man vanligtvis gör. Och låt dem inte sitta ensamma med skärmarna när de väl har dem, för det blir ofta detsamma som att sitta ensam med tankarna vilket ingen av oss behöver i dagsläget.Innan jag avslutar vill jag bara uppmana den som kan att skänka en slant till en vettig organisation på plats, exempelvis en av dessa tre som alla har 90-konton. Unicef, Swish 902 00 17. Skriv ”Ukraina” i meddelandet.Röda Korset, Swish 900 80 79Rädda barnen Swish 902 00 33Ta hand om er ❤️
