Godmorgon från ett tåg mot Dalarna, Elsa och jag är på äventyr idag och samtidigt som jag försöker skriva det här sitter Elsa och pratar i 150, till och med morgonpiggare än Selma, den notoriskt tidiga morgonfågeln undrar jag om hon inte är. Det är roligt med Elsa och mig för vi är inte bara kollegor men också vänner, och de projekt vi gör tillsammmans är sällan de som är mest jobbiga i någon av våras arbetsliv utan när vi arbetar tillsammans känns det också ofta som om vi leker, distinktionen mot det som är privat i vår relation är väldigt diffust och allting bara flödar samman. Samtalet studsar mellan frågor om tekniska lösningar, föreläsningar vi ska göra och ytterst personliga funderingar om hem och känslor. Nyligen gjorde vi en intervju tillsammmans där vi bland annat fick frågor om hur vi jobbar tillsammans och det är omöjligt att svara på utan att beröra det här med kvinnlig gemenskap, om det unikt systerskapliga i att hitta någon man inte bara skapar något som är bra tillsammmans med, utan som man också blir bättre av själv, som person. Det har jag i arbetsrelationer bara hittat i andra kvinnor, det där som har en egen inneboende energi som också sipprar in i allt annat. För så är det med oss, att vi stärks i vårt egna också, det som ligger utanför det vi gör tillsammmans. Men ibland kan jag också märka att personer, helst i ett kommentarsfälts anonymitet vill in och peta lite i vår relation, skrapa på ytan och leta efter svaga länkar. Och självklart har vi båda våra sidor som är mindre bra, men de är inte ju inte andras att spekulera i, det är bara våra. Och igen tror jag att det är på grund av att gemenskapen just är kvinnlig som fokus dras åt det, att det letas lite efter något som skulle vara skört. Lågstadiet på repetition, flickor som inte kan leka tillsammmans. Varför är diskussionen fortfarande denna? Har vi inte kommit längre? Men tillbaka till idag, nu har landskapet utanför vårt tågfönster ändrats, det är vitare och vintrigare och solen försöker kämpa sig upp över grantopparna. En dag av äventyr väntar. Och vänskap. Vi hörs snart igen <3
