Tusen tack för alla gulliga uppmuntrande ord om studierna. Så bjussigt och generöst av er att också dela med er av era egna erfarenheter av att studera senare i livet, att byta bana och framförallt erfarenheter av att arbeta inom vården. Stundvis frustrerande och slitigt, oftast givande och alltid med mening verkar vara någon slags koncensus.Jag är nervös och väldigt glad och ser oerhört mycket fram emot vad som är på gång. Ska jag vara brutalt ärlig så blir det väldigt många bekvämligheter i mitt vardagliga liv som försvinner i och med det här men grejen med ett liv fyllt av bekvämligheter som ändå lämnar en med en ackumulerad känsla av meningslöshet och nedstämdhet är ju att de visst inte var så bekväma. Ibland kan jag undra om jag inte varit nästintill low-key deprimerad ett tag nu och så kan jag ju inte bara fortsätta planlöst.Nu är vi i alla fall hemma igen, resan gick bra och barnen förtjänar guldstjärna i uppförande. Imorgon är vi tillbaka på jobb, skola och förskola och vardagen fortsätter men det känns bra och fint och kul och igår kom mamma och hängde hemma hos oss hela dagen och i skrivande stund är himlen alldeles isblå och inget verkar så värst farligt alls just nu. Hoppas det är detsamma för er med 🤍
