Det är bråda dagar för vår familj. Ett rullande schema av avslutningar, inskolningar, skolfotograferingar, läxor och teaterlektioner. Muffins som ska bakas och tas med till högst älskade fröknar, käbbel om att snälla gå och borsta tänderna så vi hinner till skolan, trädgårdskalas och jo, nu är det faktiskt läggdags. Däremellan ska projekt ros i hamn, åsikter och tankar om idéer och uppslag ska lämnas, nya vägar ska banas och plöjas. Är det det här som är mitt i livet? Det där skottet som växer i mitt bröst verkar onekligen vara lycka i alla fall. I lördags tog Gustav med mig på en loppisrunda. Vi har aldrig umgåtts ensamma så tidigare även om vi känt varandra på mer eller mindre avstånd i säkert 10 år. Gustav är underbar, så beläst och med ett inre bibliotek av referenser. Vi träffade Elsa och hennes familj där också, de har som ni nog vet som tradition att umgås så varje lördag. Det var så fint att se dem ihop, en liten klan som är där precis lika mycket för samvaron dem emellan, för tradition och närhet som för sporten och lyckan över att hitta ett riktigt fynd. Jag blir ledsen när jag ser hur det ibland huggs till mot Elsa i kommentarsfältet på hennes blogg. Ilskna ord om att det är köphets och äcklig konsumtion, att det inte spelar någon roll om det är second hand hon handlar. Det är ändå fel, hon är ändå fel. Aspekten av att det här är ett sätt som håller samman en mamma och en syskonskara i att umgås flera timmar varje helg, det verkar inte så mycket värt i den som vill klaga högljutt ögon. Jag vet inte om det alltid framkommer och ibland undrar jag om hon vet det själv, men Elsa är väldigt mjuk, har ingen pansar som man kan kasta saker mot. En oerhört snäll person som känner stora känslor och målar i technicolor. Det som slår mig mest när jag läser bitskheten ibland är jo visst, vi har alla rätt att tycka olika, men vi har inte rätt att uttrycka våra åsikter hur som helst. Ord som väljs med mer omtanke, är sprungna ur en ren och bra plats ja, de blir en del av en dialog, ett givande och ett tagande. Men rent och skärt klankande? Det är bara giftig för båda parter. Nåväl. Loppislördagen ledde till ett par saker som kom innanför dörren - dessa urnor, i tenn som jag samlar på och även den här tunga kristallvasen som är bred och avlång och halsen. Där ser jag fram emot att låta franska tulpaner flöda ut åt sidorna i vår. Ett lite svamligt inlägg utan direktion, ibland får det bli så också. Ha en fin eftermiddag vänner <3
