I Resumé har Billy Andersson och Julia Lundin skrivit en text om hur bilden av den perfekta instagrammamman håller på att krackelera, med mig som exempel i rubriken. Man undrar i den ganska harmlösa texten vad som egentligen kommer härnäst då identitetskrisen ska vara ett faktum. Resumé är en branschtidning och man får väl ponera att texten är skriven för reklamare som ska fundera på hur de på bästa sätt ska kunna fila på sina kampanjbudskap för att bättre nå den köpstarka målgruppen mammor. Ett aktuellt och intressant ämne och kommunikationen mot dessa moderna mödrar skulle utan tvekan kunna bli bättre, men tyvärr missar texten målet. Eller missar och missar, jag vet inte om den ens på riktigt tar sikte? Problemet när publikationer såsom Resumé distanserat spekulerar i målgruppers beteenden är att avsaknaden av genuin insikt, förståelse eller öppenhet för nyanserna i gruppen ofta är smärtsamt svår att dölja. Man förstår inte vilka det är man skriver om och det syns dessvärre. Det påminner om när kulturskribenter höga på en Snabba Cash-binge ska skriva sitt om orten. Själv tycker jag nog diskussionen om moderskapet och den förändring som det på gruppnivå faktiskt genomgår (nu och alltid), förs bättre direkt här och i liknande forum. I läsarnas ifrågasättande av perfektion, i samtalen om balans och jakt på lycka, i tankarna om självförverkligande, om pluset på stickan som leder till att man gråter hela kvällen, om förlamande trötthet och detta eviga imposter syndrome. För i det rum som skapas mellan bloggarna och läsarna i kommentarsfältet finns en tredje dimension och där finns en insikt om vad gruppen faktiskt genomgår enkelt att finna. Det ligger där alldeles kristallklart och redo att greppa. Men utmaningen ligger såklart i att det kräver tid och intresse att sätta sig in i och ta del av det, dessvärre svårsummerat i en clickbait-text på Resumé.
