Precis som misstänkt var dygnet på Svartsö något helt otroligt. Flickorna är så stora och så små att mitt hjärta går i bitar och Tessan är en vän där samtalet väver mellan flortunn glittrande yta för att sömlöst vända ner i det allra djupaste och mest funderande. Precis så som stor vänskap är, grundad nog för att kunna vara att bara hänga i en solstol och titta på havet och på våra döttrar som fångar småfisk i dricksglas likväl som långa samtal i natten om de mest komplicerade relationer och hur de märkt oss för evigt. Vi tog båten från Strandvägen tidigt på förmiddagen och klev av på Svartsö en och en halv timme senare. Tältet var inte riktigt redo ännu men vi satte oss i solen med varsitt immigt glas bubbel medan flickorna lekte häst i gräset och galloperande fram och tillbaka ner till vattnet. Vid 15 var allting klart och vi flyttade de 100 meterna ner. Vi hade bokat tältet precis vid vattnet, med en stor dubbelsäng i mitten som flickorna fick, varsin enkel till Tessan och mig, en liten värmekamin, ulliga varma mattor, lyktor och ljus och framförallt, ett eget däck med solstolar, mjuka kuddar, fårskinn och blommor från ängen bakom oss. Vi bytte om och lekte på stranden, de andra simmade och jag hejade på. Jag är verkligen på alla sätt en badkruka, tycker det är orimligt kallt och fryser bara av att se Ruby kasta sig i vattnet. Det blev lite kyligare och vi parkerade oss på det lilla decket med ett glas vin och ett par timmar av att bara hinna prata innan middagen. Tälten är helpension så vi hade en 5-rättersmiddag bokat lite senare, här Norrønasill, färskpotatis, gräddfil, dill & rågbrödskrutonger, kålrabbi, färsk vitkål, mangold, fårost, mandel & citron och halstrad kummel, morötter, färskpotatis, rädisor, vitvinsås & krasse. Lagom till efterrätten svepte ett enormt regnoväder in, intensivt men kort och efter lämnade det inte bara himlen djupt rosa, men också med en liten skärva av en regnbåge som speglade sig över havet. Vi sov som stockar. Jag var lite orolig att jag skulle vakna på natten och hata tältet lika mycket som senast jag tältade, kanske 20 år sedan. Att vakna för att det både är iskallt och immigt blött och varmt på insidan av tygväggarna med en kotte för evigt intryckt i ryggen. Helt utan syre. Men så var det inte alls. Dels är det riktiga sköna sängar, tjocka duntäcken och kuddar och mjukt varmt men inte svettigt. Jag är definitivt inte en konverterad campare men om man får göra det såhär fler gånger är jag för alltid på. Nästa morgon kom personalen ner med en stor korg med frukost. Nybakade baguetter som fortfarande var varma, ägg, kaffe och te och yoghurt med granola och frukt. Ost, smör och marmelad. Vi åt länge och lyssnade på musik samtidigt som solen gassade. Innan vi åkte hem bestämde vi att vi ska göra det här till en årlig grej. Resa nånstans bara vi fyra och jag längtar redan till nästa år. Tältgänget 2020 <3
