Hörni, jag klarade det! Jag klarade veckan. Nu har jag bara en plåtningsdag kvar, på tisdag, sen är hela boken fotograferad och klar. Sista dagen ska vi göra en otrolig festmiddag och ett kalas och visserligen är det sjutton rätter som ska fotograferas totalt då men nio av dem kan jag förbereda i helgen så pass mycket att det bara är att montera på tisdag. Men det tar jag då, nu sitter jag här och spritter av lycka. Jag har 12 timmars sömn i mig och den skära stoltheten av att jag klarade den här veckan. Lite mer än femtio rätter, ett antal gruppbilder med många rätter i, stilleben, miljöbilder, porträtt och ordentliga steg-för-steg guider. Och framförallt, mat som jag känner mig genuint stolt över. De godaste saker jag lagat, som också blev vackra rätter. Det höll. Jag ska be min förläggare att få berätta för er vad boken handlar om snart. Jag vet att hon ska presentera för hela Norstedts organisation väldigt snart, sekunden efter vill jag dela det med er. På måndag ska jag lämna alla texter så i helgen måste jag skriva klart allt, men som det känns nu skulle jag inte kunna vara i en bättre, lyckligare sinnesstämning för det här än vad jag är just nu. Jag vet att många känner att det är provocerande att överhuvudtaget känna lycka i den tid vi lever i just nu, men jag tror att det är viktigt att inte engagera sig i den typen av maktspel om man vet i sig själv att man är medveten om omvärlden. För viss kan två tankar existera samtidigt, visst är vi komplexa varelser med den elasticiteten i oss? Empati och oro kan existera samtidigt som stunder av glädje också finns. Nåväl, det är en sak jag vill lämna er med innan jag sätter mig med boken igen. Ni vet hur jag skrivit om att jag älskar Bon Appétits YouTubekanal? Igår kom en så berörande video, om vår förändrade tillvaro just nu och hur de kommer jobba nu framöver. Men den fick mig också på ett större plan reflektera över vad att arbeta hemma innebär - om det är i ensamhet eller i ofrivilligt samspel med partners och barn, vad matlagning hemma innebär speciellt under rådande omständigheter och om vikten av nya former av samvaro. Du ser den här. Ibland tror jag att jag egentligen hör till den gruppen som är exceptionellt dåligt utrustad för att bedriva en blogg eftersom jag har en sida som är hyper-medveten om andras åsikter, en pleaser till naturen som behöver hålla sin egna vilja att vara omtyckt i schack, men efter att ha tittat på filmen så lämnades jag men en så stark känsla av det underbara i de möjligheter vår digitala närvaro har, ensamma tillsammans, genom mat i jakt på att få känna just lycka. Vi hörs sen, x
