Hände det er imorse också? Sommaren dröjer sig kvar i luften och sinnet men semestern verkar för många vara över. Min mailkorg rasslade igång som på ett trollslag redan förra veckan men från och med idag var det verkligen tydligt att nu, nu är vi på väg igång igen. Tempot kryper stadigt uppåt och själv är man som ett yrvaket barn som försöker hänga med in i övergångstiden. Barn som är lediga men projekt som ska in. Det är en hel del osynk i min kalender just nu. Antar att det är nackdelen med att inte vara anställd och ha en tydligt anmäld ledighet med satta datum för retur. Allt flyter lite ihop och skillnaden märks främst i att andras rutiner har förändrats. Jag känner både nervositet och pepp inför den här hösten, och så snart jag hunnit sätta mig ner och strukturera upp tydliga listor på allt som ska ske och när, organisera schemat och få iväg barnen till skola och förskola så känns det som om peppen och det glada kommer prägla hösten mer än nervositeten och röran. Förra veckan fick jag en jobbnyhet som är bland det största som hänt mig karriärsmässigt, jag pitchade in en ny idé som mottogs väl och snart skickas nya boken till tryck. Allt är i rullning. Jag pratade med en granne idag som är konstnär om det här med att jobba på, vara produktiv när andra tycker man är intressant, att varken det hon gör eller det jag gör nödvändigtvis fungerar under den vanliga logiken där ens karriär har någon typ av stegring i relation till en tidsaxel. Att det kan gå jättesnabbt upp för att sedan försvinna snarare än ett sakta logiskt upptrappande i relation till erfarenhet. För oss båda funderade vi kring den här grejen med att vara flavor of the week, det tänker jag mycket kring både i relation till sociala medier och böckerna. Just nu läser ni här, just nu är det många som lagar recepten jag gör. Men kommer ni tröttna snart? Finns intresset imorgon eller har det gått vidare då? Det finns inget anställningsskydd samtidigt går det inte att paralyseras av det heller, man får bara jobba ur glädje och ens egna kreativitet snarare än att flytta fokus för mycket till vad man gissar någon annan (du?) vill ha. Jag är så innerligt glad att jag tog det stora steget att bli egen istället för att stanna kvar med en anställning som visserligen var fast men ohållbar på exakt alla andra sätt. Även om jag, säkert som de allra flesta, är lagd till att tycka otryggheten är väldigt jobbig, för det är den verkligen, så överväger flexibiliteten och avsaknaden av den rigiditet och lynnighet som man som anställd ändå alltid är i klorna på, allt. Höstsäsongen är välkommen, även om sommaren i allra högsta grad fortfarande är närvarande. Foto: Mira Wickman, The Way We Play
