Livet här är bra. Jag minns hur julen ska vara. Jag känner ingen stress och ingen press och jag är äntligen den versionen av mig själv jag vill jag ska vara. Här i stunden och enkel, inte neurotisk, aldrig melankolisk. Känner mig inte dålig jämfört med alla andra utan samma lika. Tidsskillnaden är en respit, som att få paus från alla måsten många timmar om dagen och slippa allt.Barnen är glada och nära, de är inte blyga utan allt känns bara helt normalt och som det alltid varit såhär. Uno runt matbordet, fångade små ödlor i en hand, jordgubbar från trädgården, sand i solkrämen och ketchup som smakar konstigt men glass som är godare, grön med små fläckar av choklad som smälter i droppar, pussar som smakar mint chocolate chip.Är det den ultimata lyxen - att saker och ting är fantastiska men inte känns speciella utan helt vardagliga och naturliga. Som om det vore en självklarhet att livet är såhär?Jag måste hitta ett sätt att stoppa den här känslan i en burk, fylla den på flaska och ta med mig för alltid. Vara en snällare jag, är det såhär alla andra mår alltid?Det är julaftonsmorgon och jag har tittat på soluppgången över indiska oceanen, sett en fiskebåt genom kikaren och jag känner mig lycklig. God jul alla älskade, hoppas ni mår lika bra, att det här kanske bara var en text om vardag för er.
