Det blev en oplanerat lång paus här. Jag tror jag varit helt slut, kanske mer än vad jag själv trott och plötsligt blev bloggen bara helt oöverkomlig svår att säga och visa någonting på. Så jag behövde hämta andan och nu har jag gjort det. Jag känner mig gladare än på så länge, tillfreds och med energi och pepp inför allt. Klipp i steget tillbaka.Sist vi hördes så var jag dagar från anatomi och fysiolog-tentan som jag bävade så mycket inför och bara nån vecka från terminsslut. Terminsslutet kom, jag skrev om hur det kändes här, om känslan av att ha kommit över en första kulle, slut men också väldigt väldigt glad. Tentan kom den med, det var en sån urladdning efteråt när jag gick ur salen att jag bara grät på en parkbänk, det låter fånigt såhär med lite distans kanske men kombinationen av nerver, fokus och tvivel var som en fysisk upplevelse. Fullkomligt uttömd, det fanns inget mer att ge.Så häromdagen hade det äntligen gått 15 arbetsdagar och resultatet för tentamen rapporterades in. När jag klickade mig in på Ladok var det som jag hade kolsyra i fingertopparna och det susade i öronen, men vet ni? Jag klarade det, jag blev godkänd. Jag är så glad och lättad, även om omtenta inte är hela världen är just denna omtenta dagen innan min lillebror gifter sig i sommar, och jag och mamma ska laga mat till 80 personer och, ja ni hör ju, det hade blivit väldigt bökigt att istället plugga och åka på tentamen än stå på landet och laga mat för glatta livet.Nu är känslan som om jag har sex månader av enbart fokus som släppt och det enda jag vill göra är att gå på fest. Ta igen för prick alla gånger jag svarat, tyvärr jag kan inte då, under terminen och bara leva livet hela den här sommaren. Varje morgon vaknar jag strax innan 06 och är så himla glad, det ilar i kroppen av pirr och längtan och allt som är bra. Ja men där så har ni det, hej igen. Jag är tillbaka. Utvilad och glad och redo för sommaren här. Vi hörs imorgon. Puss
