<p class="p2"><span class="s1">Måndag</span></p> <p class="p2"><span class="s1">Det ser ut som att en tornado av kläder dragit fram genom vårat hem. Jag funderar på att ta en bild och lägga ut med hashtaggen Chezwood men vågar inte.</span></p> <p class="p2"><span class="s1">Tisdag</span></p> <p class="p2"><span class="s1">Jag äter lunch hos min vän som flyttat till det vackraste Pippi Långstrump-hus jag sett. Solkatter från orginalglas sprider sig över det varma plankgolvet. Vi pratar färgnyanser och om köket som fortfarande är i originalskick från 20-talet. När jag promenerar mot Nockebybanan undrar jag om vi kommer hamna i hus till slut, om vi kommer våga. </span></p> <p class="p2"><span class="s1">Onsdag</span></p> <p class="p2"><span class="s1">Inne hos hudterapeuten, mjukt tillbakalutad i en stol av vitt skinn på den fina gatan i stan konstaterar kvinnan som ska vara bäst i branschen </span><span class="s1">att mitt ansikte rasat ner, kollaps är ordet hon använder. Strax under ögat och sedan nedåt i linje med mungipan förklarar hon att volymen försvunnit och ansiktet ramlat ned. Hon fortsätter krasst - det finns vissa skönhetslinjer att förhålla sig till, du håller dig relativt väl till vissa av dem men här, här och här är det fel proportioner säger hon samtidigt som hennes penna pekar på min amorbåge som tydligen sluttar för mycket. </span></p> <p class="p2"><span class="s1">Torsdag</span></p> <p class="p2"><span class="s1">Jag bloggar om sorg och mat och tittar på kommentarerna som trillar in. Den som någonsin tvivlat på människans godhet kan läsa kommentarsfältet och förundras. Finstämda och empatiska berättelser som alla säger samma sak. Till kärnan är vi alla samma, det är trösterikt. </span></p> <p class="p2"><span class="s1">Fredag</span></p> <p class="p2"><span class="s1">Jag tar tag i allt det där som jag hatar. Ringer banken, tar ett samtal med Skatteverket. Ryser och har ångestmalande oro för allt som har med ekonomi att göra, fast det inte är ett problem idag. Vill inte prata om pengar någonsin, vill helst inte öppna en räkning eller kolla ett saldo. Undrar om den där ångesten bor i mig för att jag märkte att min mamma var orolig för pengar när jag var liten och hon var ensamstående student med två barn. </span></p> <p class="p2"><span class="s1">Fredag igen</span></p> <p class="p2"><span class="s1">På förlaget har jag ett otroligt möte. Det är så fint att de tror på mig. Mer än jag gör själv. Min förläggare är den snällaste som finns, precis rätt person för mig. Hon håller mig i sin handflata, säger att allt är jättebra.</span></p> <p class="p2"><span class="s1">Lördag</span></p> <p class="p2"><span class="s1">18:30 är vi klara och då har jag lagat,picklat och bakat sen 05.30, men jag känner ingen trötthet, bara rus av lycka. Frida och jag har gjort ett jobb för en stor tidning med hundratusentals läsare. Jul och advent, sex stycken av de allra godaste sakerna jag kan tänka mig att bjuda på i december. Inte en pepparkaka eller glögg så långt ögat når men kryddigt, sött, salt, knaprigt, karamelliserat och ättickesyrligt. Alla de godaste smakerna men också nya. Sånt jag vill att fler ska prova. </span></p>