Semestern är slut och vi är hemma igen med ett liv som ska återgå till någon slags vardag. Jag ska filma en helt ny spännande sak i två dagar och om bara ett par timmar rullar crew och produktionsbolag in här hemma. Jag känner mig som Bambi på hal is, har en känsla av tusen tappade bollar men inser också det är såhär för alla just nu. Det är bara att böja ner blicken, ta tag och börja. Mentalt försöker jag skifta hjärnan till att bara fokusera på precis här och nu, inte tänka på vad som händer i det långa perspektivet, hur månaden ska funka eller vad som händer i höst. Här och nu, i det lilla får hjärnan vila och bara utföra metodiskt.Efter en vecka tillsammans är jag tacksam för min familj. Den lilla och den stora, att vara 15 personer tillsammans en vecka är mycket men det har gått bra.Alla barnen och kusinerna har varit snälla mot varandra, min svägerska Anna och jag har kommit ut tidigt varje morgon innan hettan kommit och gått snabba kilometrar samtidigt som vi hunnit prata till punkt och avhandla livet. Det har skrattats, hållits tal, gråtits lite och slumrats i solen. När jag fyller 70 hoppas jag också kunna samla så mycket närhet och kärlek runt mig, ta hela min familj och vara tillsammans i flera dagar precis sådär.Hoppas ni får er fin start på veckan ni med, vi bara kör och betar av nu va? Det är en kort vecka som ska in i en hel veckas to-dos men sommaren hägrar trots allt bara runt hörnet 🤍
