Det kommer ett längre inlägg här idag men efter min låga sinnesstämning igår ville jag titta in och berätta att Selma haft sin bästa natt i livet, på det här sättet hon sov har hon aldrig sovit. Djupt, tungt och tryggt utan uppvak, utan att behöva snutta konstant för att kunna sova. Den enda gången hon vaknade var när jag satte mig upp och i panik drog efter andan och la handen på hennes mage för att försäkra mig om att hon andades. Det var 04:40 och första gången hon gnydde på hela natten. Sedan försökte jag plocka upp henne för att natta om men då blev hon irriterad och vände sig om och somnade själv. Andreas och jag går runt här hemma och bara njuter och berättar för henne vad duktig hon varit, hur skönt det måste ha varit att få sova ordentligt. Jag är hårt knölig med ilsket flammande röda fläckar som breder sig upp mot halsgropen däremot. Så det blir till att träffa vår husläkare även denna gång. Men det spelar ingen roll om det blir mastit igen, jag vet ju att det blir såhär för mig varje gång jag ska sluta amma och jag är ändå så genomlycklig för Selmas natt. Det känns som vi vunnit en guldskatt som betalas ut i sömn.
