🧺 Ruby och jag ligger i hennes säng. Hon skulle ha somnat för mer än en timme sen men fram tills nyss har vi legat nära och tittat på varenda Devon Rex kattunge som finns till salu i Sverige och nu är hon för uppspelt för att kunna sova. Hennes ögon är stängda men jag känner hela hennes spinkiga lilla kropp vibrera av hopp. Kanske, kanske att pappa inte är allergisk och vi får en eller två familjemedlemmar till i vår. 🩹 Jag har varit så ledsen sen jag slog mig i ansiktet. Det är något psykologiskt med ett svullet, blödande ansikte ärrat av tjocka sårskorpor. Jag känner mig ytlig och fånig men skörheten satte mig helt ur min bana. En lördagsförmiddag börjar jag äntligen gråta och gråter för mig själv på ett sätt som nog antagligen inte bara var för det här, för första gången på länge. Förr grät jag ofta, jag gör inte det längre. Är rädd att skrämma barnen med annat än lyckliga tårar. Med pannan mot golvet ser jag en dimmig pöl med tårar samlas nedanför mitt ansikte och efteråt känner jag mig ren. 📩 906. Det är antalet olästa mail som fyller min inkorg just i detta nu. Innan inlägget är färdigskrivet kommer den siffran vara högre. Jag hinner inte med utan det ramlar in frågor och uppmaningar och jag har svårt att sålla. Varje mail känns som en vikt och jag känner mig påtagligt pressad från alla håll och kanter. För varje mail som kommer in blir det svårare att ta tag i massan. Förlåt om jag är sen att svara. 🦠 Ja må hon leva. Mina händer är strama av all tvål och allt vatten som hinner gnuggas och löddras under tiden det tar att sjunga sången. En läkare säger bistert att man måste vara extremt noggrann med handhygien och ska tvätta varje gång man kommer till en säker zon. Det blir oändligt många gånger om dagen och jag bannar mig själv som har som vana att ta mig i ansiktet och på läpparna hela tiden. Elsa säger att min oro för Corona i själva verket är en projektion för min stress i övrigt och jag undrar om hon inte har rätt. ♥️ På måndag ska jag följa med min vän när hon får sina cellgifter. Sitta bredvid i det stora rummet och nog mest prata om annat, om allt som ligger utanför. Att ha en vän som är sjuk är som att ha en stor spegel framför sig. Man ser sitt liv, man ser sig själv som vän, man ser sig själv som den som sitter i den andra stolen i cellgiftsrummet.
