Alltså herregud, tiden är så knapp nu. Jag känner mig så dålig jämfört med alla andra för fasiken vad jag inte hinner allt jag vill just nu? Hur gör man egentligen? Hur gör alla andra? Hur gör du? Jag har deadline på mitt bokmanus i slutet på den här månaden och skriver på det eller tänker på det precis varje vaken minut, imorgon fyller Andreas 40 och eftersom han läser här kan jag inte skriva nått men det har varit fix i kubik, jag har hundra mail som behöver svar, det är utkast efter utkast som ska in och inte för att sitta och klaga med jag har velat något så simpelt som att damma, dammsuga och våttorka andra sidan av lägenheten i flera dagar nu men jag hinner inte, det tar flera timmar att städa, minst en heldag att göra hela lägenheten och nu kommer jag antagligen behöva göra om den halvan jag faktiskt hann i söndags lagom till att den andra blir gjord. Andreas har asmycket på sitt jobb, han har zoommöten hela hela tiden, personalansvar och allt vad det innebär att sitta i en ledningsgrupp och så skolar vi in Selma och plötsligt måste nån av oss hämta på fritids. Pust. Och då är ju ändå livet lugnare här än vad det var i Stockholm, hur är det ens möjligt? Ibland undrar jag om jag är lat, att det är därför jag inte får nog gjort. Eller mindre effektiv? Kanske i självaste verket dum? Alla andra får ju upp blogginlägg både en och två gånger om dagen, ser ut att ha det städat i precis alla rum och verkar hinna allt. Eller ser jag då min omvärld med precis de ögonen som jag säger åt andra att inte se mig med när jag får meddelanden om att jag verkar ha det fixat och fint jämt, att jag alltid hinner laga bra mat eller vad det nu kan vara? Den senaste tiden är min vanligaste måltid knäckemackor vid underliga tider för det är vad som finns just nu. Åh hur får man ens ihop allt? Är det skiftet mellan vintern och våren som är såhär att man inte hinner med riktigt och att det är som att vara en nyvaken fågelunge som kastas ur boet och bara förväntas kunna flyga direkt. Blir det bättre? En av mina största svagheter (och styrkor), är att jag nästan aldrig minns någonting som jobbigt eller dåligt. Det spelar ingen roll om det är tidsperioder, jobb, bråk eller att föda barn. Jag blir lika förvånad varje gång något jag gjort tidigare är svårt eller jobbigt och kanske att det här är precis en sån sak? Att jag bara tror våren ska rulla in och allt klaffa samtidigt. Att bokmanus och oputsade speglar hör ihop? Gah snälla dela era tankar här, vad säger ni? Hur har ni det??
