Glad fredag! Jag vaknade med en känsla av att känna livet i mig. Igårkväll åt vi mängdvis av glass i trädgården tillsammans med barnens vän Greta och en av hennes mammor. De bor här bredvid oss och det är så himla gulligt att man går sönder när Selma springer efter och faktiskt får vara med de stora när de hoppar från höga kanten, blåser såpbubblor och hjular. Dessvärre var jag Sveriges sämsta bloggare i vanlig ordning och tog noll foton, jag förmår mig bara inte med dokumentationen, det tar emot på något sätt. Jag tror jag blir mer och mer mån om det privata på nått konstigt sätt och det är inte helt lätt att definiera var den absoluta gränsen går men jag tror det är när man behöver gå in i jobbmode i privata stunder och se mig runt med sånna ögon som det skaver. Det känns som jag blir mindre närvarande av det men resultatvis så blir vad jag kan dela med mig av ganska begränsat och istället känns det också som jag är sämst i klassen. Hmm, ja, alla brottas vi med nått antar jag. Igår kom en fråga som jag känner igen mig i något så fruktansvärt nämligen den här med december-barn. Åh detta fruktansvärda, livets stora nitlott med barn födda sent på året. För exakt så verkar det när man ska få ett barn i december, att döma av de eviga reaktioner man får i alla fall. När jag väntade Ruby var det en av de absolut vanligaste sakerna som kommenterades om, i kombination med hur väldigt stor jag var. Frågan om det var planerat, konstateranden att det var dåligt planerat och så favoriten: kollegan (från HR avdelningen lol) som om och om igen sa att det bara var folk som antingen inte trodde de kunde få barn eller blev gravida av misstag som födde barn i december. Det är så ohyfsat så man baxnar. Kanske framförallt för att det dels är så oombett men också helt omöjligt att påverka när man väl står där? Vi alla måste verkligen tänka den tanken innan vi kommer med ombedda åsikter - är det här något som mottagaren kan göra något åt och vad är sannolikheten att hen faktiskt vill göra det. Jag förstår att vissa känner att de inte menar något illa med sina inspel, att det mer handlar om att injicera sig själv i någon annans bana, men att tänka lika mycket på mottagande som vad man vill säga är viktigt. Jag har ett barn fött i juni, ett i november och ett i december. Om det finns skillnader i deras utveckling vid en viss ålder? Absolut. De är olika individer med olika personligheter och talanger. Hur mycket av det jag härrör till halvåret som skiljer dem åt? Noll, det skulle aldrig ens segla förbi som en tanke. Det är egentligen helt oviktigt men Ruby har alltid seglat genom skolan och framförallt, ifall något faktiskt skulle dyka upp, skulle hon få hjälp att lösa det, exakt som kamraten född i februari skulle få. Ett penngrepp som inte riktigt sitter - då får man en liten plupp att trä på pennan. Svårt att sitta stilla? Då blir det en liten kudde på stolen. Jag tror ytterst få försöker få barn i hopp om att avla ett hockeyproffs? Och ytterst få av de som föder barn i januari får faktiskt hockeyproffs, även om det statistiskt sett ska vara vanligare. Jag menar bara att det finns så oändligt många fler faktorer som spelar in och att när man stöter på patrull, av alla möjliga slags anledningar, så försöker man hitta vägar fram precis som med allt. Nåväl, nu måste jag få upp barnen och få iväg dem till fritids. Vi jobbar idag och nästa vecka sen blir det äntligen sommarlov. Vi hörs lite senare, xx
