Jag vet inte riktigt hur det kom sig att det blev såhär men era kommentarer igår, om mina tankar kring ifall jag förtjänar det här med böckerna? De var så fina och stöttande och ni ska veta att de gjorde mig genuint glad under dagen i samma takt som de trillade in. Flera gånger under dagen, mellan rätter som lagades och bilder som valdes kikade jag in här och kände det som jag hade ett helt litet gäng av vänner med mig, händer i ryggen. Det som ibland kan kännas tyngande - något gör med alla jobb, det som ibland kan kännas om man ibland avkrävs på ansvar man inte riktigt trodde man skulle behöva ta, att, oftast med rätt, behöva fundera på vad man tycker eller lyfter utifrån fler aspekter än den som ligger en själv instinktivt närmast, är onekligen värt det nästan varje dag som jag får förvalta den här platsen. Och att det känns så är enbart på grund av den här dialogen och samtalet vi kan ha här. Att känna att man är förankrad i en tidsanda som vi är många som lever i, att vi känner igen oss i varandra. Det är så fint och jag är tacksam för varenda en som läser här. Det är jag. Det blev så fint igår och alldeles nyss skickade jag min förslag för texten som ska användas för att presentera bokens tema för alla återförsäljare. Jag ser så sinnessjukt mycket fram emot att berätta för er om temat, det känns så himla rätt att göra exakt den här boken. Det här inlägget kommer komma upp kl 06 men när jag skriver det här har klockan egentligen 02 och jag måste akut krypa i säng. Imorgon väntar åtta nya rätter som ska lagas och fotograferas och det är också Andreas födelsedag. Han fyller 39, när vi träffades var han 27. Vart tog tiden vägen? På bilden har jag en klänning från H&M, och i bakgrunden skymtar ni blombordet jag budade hem i måndags och sedan resolut släpade hem med tre barn under armen och hann möblera om och hänga om konsten för. Så himla glad för både resultatet och envisheten. Nåväl, godnatt och godmorgon för er, vi hörs snart igen. x
