Tack gulliga ni för all pepp igår, så rörande fint att hejas på av er. Tankarna om att utbilda sig till sjuksköterska är inte direkt nya men jag börjar från början.För tre år sedan gick jag på föräldraledighet och när det året var över gick jag inte tillbaka till mitt kontorsjobb utan då hade första boken hunnit skrivas och komma ut, jag hade skrivit på kontrakt för en andra bok, bloggen hade börjat komma igång på riktigt, mitt Instagram hade blivit en jobbkanal och helt plötsligt var mina arbetsförutsättningar helt annorlunda. Jag hade möjligheten att prova något nytt och tog den möjligheten för allt vad den var värd.Jag ska inte på något sätt förminska det och är både tacksam och medveten om att jag varit väldigt priviligerad här, men allting flöt bara på och en sak ledde till en annan.Ja, böckerna har utmanat mig så mycket, de har varit svårare och en större prestation att skapa än något jag gjort i ett vanligt jobb jag haft, och jag har vuxit av att göra dem. De andra aspekterna av min jobbvardag har också varit utmanande men på ett helt annat sätt. Periodvis har det varit jättesvår att navigera i och det har känts som att det inte finns ett sätt att göra rätt, det är verkligen ingen självklar plats för lycka om man säger så. Saker har hänt utanför kulisserna som jag inte kunnat berätta om för att inte underblåsa situationen men som varit så allvarliga och verkligen ledsamma. Men så har det också varit roligt, och spännande och kreativt, lyxigt och njutigt. Jag har hamnat i så roliga sammanhang och träffat så nära vänner. Jag ångrar ingenting, men jag suktar kanske också efter... mer?Jag har funderat oändliga timmar på vad jag skulle utbilda mig till om valet var helt fritt. Jag har vänt och vridit på journalistik, funderat på psykologi, och så har jag om och om igen landat i sjuksköterska. Det är omvårdnaden, närheten till patienten, det utmanande och svåra, att finnas när livet händer på riktigt som jag hela tiden återkommer till. Ett yrke som vilar stadigt på att på att faktiskt behövas och vara viktigt. Där det finns jobb att ta och man kan välja många olika upplägg. Jag har under min karriär definitivt haft jobb med högre lön än vad jag skulle tjäna som sjuksköterska men det är helt ok vart det ligger ändå och är det något jag lärt mig så är det att jag personligen inte blir lyckligare av att ha så mycket mer än jag egentligen behöver.I en drömvärld kommer jag in på utbildningen, kan göra den och hålla mitt egna företagande igång samtidigt men kanske i en annan takt och lite annan form, och sedan efter avklarad utbildning kan jobba så pass mycket att jag samtidigt inte behöver släppa maten utan kan göra det deltid i någon variant. Men vem vet, det är flera år fram och jag har inte ens kommit in på utbildningen eller helt bestämt mig om det här är en förändring som blir bra på riktigt, blir bra för vår familj i det långa loppet. Men så går tankarna och därifrån kommer längtan.
