Nej men alltså det här med PMS hörni?! Eh vad hände där? Jag har aldrig haft det men nu vid 35 efter tre barn är det som att det plötsligt slog till, kan det vara så? Det känns som jag glatt hoppade ur en taxi bara för att fastna med kjolen i bildörren, taxin gasade och nu står jag här spritt språngande naken mitt i ett övergångställe och undrar vad som egentligen hände? Jag är så oförberedd på att må såhär varje månad (kan vi också prata om att månader är så jäkla korta och att det här kommer tillbaka alldeles för ofta) men jag är alltså helt ur balans. Extremt lättsårad, kort stubin, stackars Andreas ska vi inte ens prata om och kommer det en sur kommentar här är jag redo att dra pluggen och lägga ner hela bloggen. Till råga på allt ser jag ut som sju svåra år och igårkväll när jag gnällt till mig fotmassage berättade jag dramatiskt för Andreas att jag är så ful, så ful så jag orkar inte ens se mig själv och la en filt över huvudet. Och jag är svullen, allt sitter tajt och stramar och jag är så obekväm i mig själv. Visst är det här som är PMS, om det också ligger på dag 21? Jag står inte ut och är samtidigt en total novis - ge mig alla era bästa tips! Vad äter jag, vad gör jag? Ska jag börja springa milen (obs aldrig gjort), ta långa bad med Epsomsalt, äta stora mängder spaghetti (snälla säg att det hjälper att äta stora mängder spaghetti för det kan jag verkligen tänka mig att göra), vad? Ge mig ALLA era bästa tips, pleeeease!
