LördagInatt är det disco i vardagsrummet från gatlamporna som hänger i vajer över gatan. Vanligtvis lyser käglorna inte in genom våra fönster men nu när de nästan vända uppåt i vinden är det som att någon rytmiskt sveper med en ficklampa över rummet. Jag har spenderat precis hela dagen hos Elsa och jobbat, satt på tåget när klockan fortfarande var 07 och kom hem lagom till att natta barnen. Jag vet redan nu att jag kommer somna i någon av deras sängar. Jag gillar verkligen att åka tåg men resan hem var allt annat än trevlig. Hostande människor, nån som skrikpratar i en telefon och ett säte som bara vill fälla upp sig. Till middag, kall chèvresallad i bytta, stenhård ost och sen massor med rostad paprika i salladen. Jag knökade ner den i soporna, det gick inte. Lördagen som inte blev. På Instagram ser jag att mina kompisar sitter på en långlunch som övergått till middag. Alla i det där gänget känner jag inte, bara några. Jag känner mig lite ensam som att de gått vidare med andra vänner fast jag ju vet att det inte är så. Men jag saknar alla och tycker synd om mig själv. Övar franska i Duolingo och säger högt: C’est son métier? Oui, elle est journaliste. Ping! Rätt uttal. Vad bra jag bidrar till stämningen i tågkupén. Vem fan har grillad paprika i en chèvresallad? Innan jag faller i sömn i ett av barnens sängar tänker jag på kommentarerna jag godkänt under dagen som skrivits under ytterligare ett påhittat namn, konversationer som utifrån ser ut som flera olika arga som håller med varandra men som egentligen är en och samma person som skriver under flera olika namn. Varför gör man så?SöndagJag ligger fortfarande i sängen fast klockan är efter 09, det är en lugn morgon. Ruby spelar Star Stable tillsammans med sin bästis, jag hör dem för de pratar FaceTime samtidigt. 10-åringar idag skulle aldrig få för sig att ringa vanliga röstsamtal, det är för gamlingar. Istället ringer man FaceTime även om man bara lägger telefonen och filmar i taket eller ställer den så man syns medan man gör annat. ibland ringer de gruppsamtal med alla de har i sin adressbok så tjuter det i rundgången när både Andreas och jag svarar på våra telefoner.Jag har så ont på höger baksida av midjan, är det inte där njuren sitter? En skållhet värmekudde gör min hud rödfläckig men det tar bort smärtan för stunden. Frida ringer, vi pratar i telefon i 40 minuter medan jag går ut och handlar. Det blåser stormvindar fortfarande. Jag har inte träffat hennes bebis ännu på grund av pandemi och RS, hon kommer inte ens vara spädis när vi väl ses. Kanske lika bra det eftersom små bebisar gör att jag själv akut vill ha fler, speciellt av denna sort, som keruber med pussiga munnar. Hemgjord pasta till middag och nån dessert till söndagsrecept på Stories, jag vet inte vad och scrollar sparade idéer samtidigt som jag går ytterligare ett varv i butiken i jakt på inspiration. En varm chokladpudding, inte som i mousse utan som i engelsk varm såsig kaka.På Instagram bygger nån en bokhylla och ett sängbord och en annan målar om vardagsrummet. Jag vill också göra ett projekt men vet inte vad, vet inte hur och orkar inget. Jag borde sätta mig och skriva på en grej som har deadline på måndag men jag vet redan nu att det inte kommer bli bra, jag är trött och kommer skriva svamligt, börja alla meningar med Och som jag lovat att inte göra mer. Jag filmar receptet och klipper ner filmerna istället, 15 sekunder styck. Känns som jag inte är så bra på det här längre. Det är fulare än vad alla andra gör.Den där jäkla njuren gör ont fortfarande, hypokondri är så ocharmigt. Läser några sidor på eftermiddagen men fastnar inte, sätter på Entourage på telefonen istället med en AirPod i och städar i vardagsrummet. Gör andra så, lyssnar på tv-serier mer än tittar på dem? Jag somnar utan att använda tandtråd fast jag ska till tandläkaren måndag morgon. Gör nog inte så mycket, jag har läst att de ändå kan se att det bara är nått man lagt sig till med veckan innan man har inbokat besök.
