När jag skriver det här så ligger jag fortfarande i en stor säng i Tessan och Johans källare. Till höger om mig sover Otis och till vänster om mig ligger Ruby vaken. Medan jag skriver till er lyssnar vi på andra delen av ljudbok-serien En Minecraft-Zombies dagbok. Vi tre åkte upp hit i fredagskväll medan Andreas och Selma stannade hemma i Norrköping. Jag hade en boksignering igår och barnen har velat leka med Tessan och Johans barn hela helgen. Vi har så vardagligt häng ihop. Otis följde med till Morris fotbollsträning och studsade runt, Ruby följde med till Gålö ett par timmar medan Mira hade ridlektion. När jag kom tillbaka från boksigneringen var huset tomt och jag tog ett långt bad i deras badkar. Då och där kände jag så starkt: skaffa dig vänner som du kan bada hos, även när de inte är hemma. Det är det finaste, den nivån av avspändhet. Jag har inte bokat biljetterna hem ännu men jag tänker att vi ska försöka vara hemma till lunch. Få en ledig eftermiddag hemma alla tillsammans. Kanske att jag hinner filma ett söndagsrecept innan det blir för mörkt. Jag ska spendera hela måndagen i Stockholm igen, hos Norstedts. Jag är så otroligt tacksam för hur fint Darling Pasta har mottagits. Att den verkar efterlängtad och uppskattad, och att recepten uppskattas. Jag önskar jag alltid ska få möjligheten att skapa fysiska ting i olika former som man kan ta på, hålla i och spara, jag vill inte bara göra saker som finns på internet. På tisdag släpps en bok jag ser fram mot, jag har lyssnat på flera intervjuer med författaren de senaste veckorna. 100 Things We've Lost to the Internet är skriven av Pamela Paul som är redaktör för The New York Times book review. En slags svanesång över livet innan internet i form av hundra små essäer.
