Jag kom av mig, jag har skrivit ett långt inlägg om Niki de Saint Phalle men kommer inte för mig att posta det. En vän har gått och väntat på ett besked om en familjemedlem, och jag har i tanken väntat med henne, så kom det igår och det var inte var bra. Det känns inte värdigt att posta ett inlägg om konstnärskap och fascinerande människor när en nära vän går igenom det här. Just nu vill jag bara fundera hur över hur jag kan vara den bästa vännen för henne som jag möjligtvis kan vara. Krama de du älskar en extra gång idag. Ring en vän. Skicka din kusin du inte hörs med så ofta ett meddelande. Livet är kort och vackert och hemskt och vi behöver varandra i det.
