Vanligtvis brukar jag vara ganska trött på julen såhär den 27:e och konstatera lite koketterande att allt ska bort innan nyår. Men just nu känns det inte alls så, det känns lite som om julen rusade fram och jag är inte alls redo att släppa den ännu. Missförstå mig rätt, vi har haft det jättefint hos min svärmor och de totalt fem barnen har fyllt huset med högljudd lek och tjut av glädje medan de jagat varandra runt, runt i det stora huset och för dem har julen varit precis så magisk som den ska vara för små barn. Men det kanske är vädret som varit regnigt på ett sätt som gör att man inte vet vad som är luft eller vatten, det kanske är att gräsmattorna varit både mörkgula och gröna, kanske är det att det ligger ett lock av vitgråa moln över hela himlen som gör att jag känner mig så.. ofärdig. Kanske, kanske är det också att jag inte varit värdinna själv. Att inte jag fått vara den som haft julen, som haft julen i vårt hem. Jag med mitt behov av vårt hem som, när vi kom hem igår var fyllt av utslagna hyacinter, och granen som fortfarande grön och och inte alls barrande som jag trodde. Och imorgon hämtas den för att brännas och lite lite känns det som om julen gled mig genom fingrarna. Lite som om allt det här vackra här hemma bara fick vara vackert för ett tomt hem och ingen som såg det. Så vad gör jag nu? Visst är det nu som jag tar tag i magkänslan och inte städar undan julen bara för att jag brukar göra det utan går med i känslan, även om den känns lite fånig och barnslig? Visst är det nu som jag gör den här tiden i mellandagarna till något speciellt istället och undviker att gå in i det nya året med en känsla av att jag tappade något? Mellandagarna, som jag brukar tycka är mättade får bli något nytt och det är så jag tror jag måste göra. Vad har ni för mellandagstraditioner? Jag har aldrig lyckats med mer än att vila och städa och behöver all inspiration jag kan få.
