Dagarna lunkar sakta på. Ruby har rest till sin farmor på landet och ska vara borta i fem dagar. Fem dagar, det känns så länge. Men hon älskar det och får somna trött efter hela dagar av att rida, mocka och släpa hö med fullt fokus från farmor utan jobbiga småsyskon som stör. Otis är förnöjd här hemma också, som en liten gubbe muttrade han att nu blev det äntligen mindre tjat när hon åkte, men jag vet att han kommer vara gladast av alla när hon kommer hem igen. Är det här första julen jag varit lugn på riktigt under mellandagarna? Till och med granen står kvar, det stör mig inte utan vi tar det verkligen piano här hemma, hetsen lyser med sin frånvaro för en gångs skull.Nyår blev de bästa dagarna, ett så fint avslut på ett år som varit ganska kämpigt men börjat ge utdelning äntligen. Ellen och Jacob och deras två barn sov här i två nätter, Elin och Oscar och deras två barn kom ner över nyårsafton men sov natten på hotell. Sex vuxna och sju barn, de stojade och lekte i andra ändan lägenheten och vi vuxna hann sitta och äta hela middagen utan att vara uppe och ränna eller lämna oavslutade meningar. Lekte lekar, åt oss så mätta att vi lovade att inte äta en sak på resten av året, sjöng, pratade om vad vi hade gjort i livet om vi kunde börja om, vilken annan väg vi hade valt om allt var öppet. Och vem säger att det egentligen inte är det?Kanske blir 2022 året jag faktiskt börjar om? Det lockar starkt att börja plugga till höstterminen och jag kikar på programmet jag är sugen på, som också finns just här i Norrköping. Vågar man? När vi drog tarotkort på nyårsafton visade mitt kort, the serpent - ormen precis det på ett kusligt sätt. Dags att läsa, utbilda sig, plocka upp en bok. Läka. Och ormen, det är ju också den som slingrar sig upp i Eskulapstaven i den mytologiska symbolen för läkekonsten. 2022 - är det året jag börjar utbilda mig till sjuksköterska?
