En sorts relationer jag håller högt är de till barnens kompisar. Jag gillar ungar och ungar gillar mig. Det är för att jag anstränger mig, ser till att de ser att jag ser dem. Ställer en extra fråga, har riktiga samtal.Min mamma var likadan, hon är det fortfarande så snart hon träffar mina vänner. Berättar för Frida att hon gillar henne så mycket, att hon verkar rolig, smart och snäll, precis så som är sant. På Instagram likear hon deras bilder och lämnar hjärtan när det passar. Har koll och frågar mig om Ellen och Jacob i Köpenhamn, om någons hus och en annans jobb.När jag var liten och jag och mina kompisar experimenterade med att vara tuff tonåring™️ så satte mamma oss alla i kökssoffan och matade oss med bakade svenska äpplen inlindade i smördeg, socker och kanelstång och så fick vi höra allt om vikten att inte göra sånt som inte kändes bra i magen och inte göra våld på sin egna självkänsla. Pinsamt för mig då, men idag min största förebild.Nu har barn telefoner och jag kan smsa med deras vänner. Fråga om de gillar chips eller ostbågar till fredagsmyset innan de sover över och säga att vi ser fram emot att de kommer. När de viker pappersplan vid matbordet får jag chansen att fråga vart de lärt sig just den modellen och vad som skiljer den från den förra de gjorde. Jag kan berätta att jag hade mycket origami i skolan och att jag kunnat vika en Tyranosaurus Rex men nog glömt hur man gör nu. Fråga hur det känns och lyssna på allt när de på ett snurrigt sätt berättar om klasskompisar som fryser ute en om man inte är med i snacksklubben där alla måste ha med sig speciella frukter och minst en Babybel att bjuda på varje dag. Allt syftar såklart till att få vara ungarna och deras vänners person. Den de vågar ringa när de satt sig i knipa, den de frågar om råd när de inte reder ut det själva. En slags nattvandrare utan västen men definitivt med tilliten. En närvarande vuxen på deras sida. Jag tänker ofta på hur roliga de är, att de är så kompetenta och snälla. Bra små personer som jag är glad att känna. Man säger egna barn och andras ungar men jag känner inte så alls. Jag har ju dem alla innanför västen.
