<p class="p1"> </p> <p class="p1"><span class="s1">Jag har nyligen varit i en situation som tog en underlig vändning. Där en person inte hållit sitt ord, utnyttjat sin ställning, ändrat förutsättningar och rent allmänt lämnat mig med en slags besvikelse över att folk orkar vara så stökiga för att alltid se till sitt eget bästa istället för att fokusera på ett givande och tagande. Helt ignorerat att balans är fundamentalt i alla relationer, kanske inte ens är medveten om det? </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Det är speciellt för mig att ställas inför sådana här situationer, jag skyggar för konflikt in i det sista. Säger till mig själv att det är viktigare att vara en person som är bra och schysst i det stora hela än att vinna detaljfrågor i en specifik relation men frågan är ju verkligen, är det ett visst mått av feghet här också? Vem går vinnande ur en sån här situation? </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Jag försöker se mitt liv som en helhet, med pelare som är sprungna ur värden som balans, harmoni, och något så enkelt som att vara snäll. Men i fel kombination kan det också resultera i att känna sig som en push over, någon som är så fokuserad på att alla ska vara glada att jag själv inte är det längre?</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Är det i själva verket en ursäkt för att inte gå in i jobbiga rum? </span></p>
