Om du är intresserad av uppkomsten till det här inlägget så kan du läsa i kommentarsfältet på föregående inlägg och den diskussion som uppkom i samband med dessa två kommentarer: Jag tycker ofta att det absolut svåraste med blogg och sociala medier är vardagens banalitet. Vad är värt att visa och berätta om? Hur förhåller man sig till att fotografera, dela och berätta om sådant som inte är sammankopplat med varken stora insikter, känslor, händelser eller ens lite vanlig komplexitet. Att dela sådant som mest är lite low-key fint och trevligt kan ofta kännas tunt när man sitter där på andra sidan publiceringsknappen. Samtidigt vet jag att något jag personligen uppskattar när jag läser bloggar är just blandningen av det där tillfreds-vardagliga som ibland vävs in med djupare tankar och berättelser. Lite så som livet är generellt med personer man lär känna – av tio trevliga samtal kanske det är ett som är djupare och mer analytiskt?En influencers innehåll är oftast ganska trevligt och fint, tips om saker de har eller vill ha, inspiration om hem, resor, liv och drömmar. En kurerad skärva av ett till synes mycket gott liv. Det är inte en representation av helheten av ens varelse eller liv – för i det finns såklart även det som är fult, sorgligt, det som kantas av besvikelser och oro, men det är en någorlunda sann del likväl.Relationen influenser och följare är både enkel och svår, från bådas håll. Även om det är influencern som står för innehållet så skapas det ofta i repsons till vad denne tror följaren vill ha. Det som gör det obalanserat är att det både är personligt och kommersiellt. Det är inte sällan en influencer känns som en vän i det att man med tiden bygger en form av relation, men så gör influencern reklam eller vill ha betalt för sin produkt och innehåll, och då blir relationen skev och underlig. Görs det reklam för många olika saker samtidigt eller görs det rekommendationer som till ytan ska låta personliga men tydligt är köpta ord, blir det ännu skevare. Jag tror det resulterar i en form av besvikelse för det gör att relationen känns lite förljugen?Ännu svårare blir det när influencern visar sånt som får en att se på sig själv med mer missnöjd blick på riktigt. Som kroppen, det känsligaste och mest sårbara. Vi vet att framförallt unga människor mår dåligt av vad de ser på sociala medier och att det har en stor negativ påverkan och resulterar i press. Läs gärna Tjejzonens rapport Hyperidealen 2025 om internalisering exempelvis. Även som vuxen kvinna når det mig ibland – någon annans till synes perfektion eller förändring kan trigga igång negativa känslor i mig själv fast jag är högst medveten om fotovinklar och miner – eftersom även jag fotograferar mig på det sätt jag tror jag är finast på. Det tror jag de flesta av oss gör men det är självfallet annorlunda när följaren både är en främling och till antalet många fler. Igen, komplexiteten i det personliga och det kommersiella. Det är märkligt hur starkt vi ändå påverkas – trots att i alla fall vi vuxna vet. Även som influencer kan relationen till följaren upplevas svår. Att få direkt hat är relativt ovanligt men tjuvnyp och många oombedda åsikter är desto vanligare. Allra vanligast är att man känner sig som en handelsvara som finns till primärt för andra. Kritik och feedback får man i alla jobb men i den här rollen har jag ibland upplevt det som väldigt generellt vilket gör det svår att omsätta i förbättring, lite så som jag upplevde kommentaren ovan. Inte sällan kan det då leda till en kritiken är sprungen ur att personen som ger den ser ner på en som person. Det skiljer sig från min erfarenhet av att ta emot kritik i andra arbetssammanhang. Jag är själv inte färdig i de här tankarna, men jag tror det är viktigt att vi fortsätter prata om dem? Ämnen som dessa är alltid vanskliga för det finns en risk att det spårar ur och resulterar i elakheter åt alla håll. Med det sagt tror jag det är viktiga ämnen att diskutera. Därför avslutar jag med att klargöra att kommentarer som går över gränsen för vanligt hyfs, innehåller skällsord, är nedvärderande och inte representerar vad någon av oss med gott samvete skulle säga ansikte mot ansikte till varandra inte kommer godkännas. Jag kommer heller inte godkänna personlig kritik som riktar sig till andra personer specifikt för det känns inte ok om kommentarsfältet blir ett forum för att prata bakom ryggen om andra som inte har möjlighet att förklara eller försvara sig.
