Jag sitter på tåget mot Stockholm igen, jag har boksignering och matevent hela dagen idag (om du är på matfestivalen i Nacka forum idag - kom förbi och säg hej!) innan jag åker hem igen ikväll och fortsätter helgen. Igårkväll somnade Selma och jag i soffan tillsammans. Tacos på bordet, Vaiana på tv:n som alltid och Otis och Andreas på golvet med schackspelet. Otis är duktig, han tycker om strategikortspel som Yu-Ghi-Oh och på något vis har Andreas fått honom förstå schack på lite samma vis. Olika spelare med olika krafter och regler, nu kan han allt. Han är så snäll Otis. En riktigt bra kompis för andra. Busig blick och stor glugg mellan framtänderna, sprallig så det sprätter i benen och armarna men vill alltid hålla i handen. Imorse när han vaknade berättade han att han drömt att det regnade chicken nuggets och la med stor emfas till - och du vet ju hur mycket jag älskar chicken nuggets. Jag vet inte varför det gjorde mig så full av skratt och kärlek men den är nått med hans lilla pyjamaskropp och stökiga morgonhår och att han har favoritmat som gör att jag vill stoppa in honom i mitt hjärta precis som han är nu och bevara för evigheten.Är det kladdigt att berätta om hur ens barn är? Kanske lite. Tänker mycket på vad jag delar om dem och mig själv, väljer ofta bort mycket som är för nära eller kanske ointressant för andra. Är det samma sak? Internet känns mindre och mindre som en plats där det passar sig att vara öppen på för det är så ostabilt och oberäkneligt, det är svårt att veta vad som kommer uppröra och samtidigt är det ju också en plats som och gjord för berättande och utbyte. Och faktum är, det går inte att dela med sig om något om man samtidigt försöker parera rektioner som inte ens skett, det blir inget kvar då. Så jag berättar om gluggar, kärlek för min pojke och chicken nugget-drömmar när andan faller på. Elsa pratar ofta om att styra sitt egna narrativ på en plats som en blogg och kanske att det är vägen framåt. I alla fall om man har en tydlig vision men jag vet inte om jag har det. Ibland känns allt som ett långt hejdå men så brinner det till och är fantastiskt, något på riktigt och då är kärleken tillbaka i full kraft.
