Just nu pågår Stockholm Fashion Week och det fick mig att fundera över mina egna erfarenheter av modebranschen. I 11 år jobbade jag på Filippa K, merparten av åren på Marknadsavdelningen, och var under den tiden med om en fullständig transformation av företaget. Från att vara ett relativt litet, till själen familjeföretag, till att bli ett digitaliserat globalt bolag, där viktiga kulturbärare bland personalen kom och gick, med en designfilosofi som ändrades flertalet gånger om, till lanseringen av en stor e-handel, ett hållbarhetsarbete som gick från att vara ett litet sidoprojekt till att bli seriöst och integrerat i hela verksamheten. Att Filippa själv lämnade, kom tillbaka och lämnade igen och att man nådde en helt ny typ av omsättning. Vad som hela tiden var konsekvent i bolaget var kulturen bland personalen och den var på många sätt symptomatisk för den kultur som finns i den svenska modebranschen generellt, även på andra bolag. Jag tror jag skulle kunna gå in på princip vilket svenskt modeföretag som helst idag och genast förstå hur jag skulle bete mig efter att ha varit skolad så många år på Filippa K. På många sätt är kulturen kärnan i vad som är bra och unikt och sammanbindande i modebranschen men det är också kärnan av vad som är dåligt och stängt och exkluderande. Att ha en trygg plats i modebranschen betyder att du har något som många runt omkring dig, antagligen även du själv, uppfattar som otroligt åtråvärt. En biljett in i en klubb där ens arbete är spännande, kreativt och föränderligt. Där man känner puls, framåtrörelse och där stagnation är likställt med att allt är över. När du sitter på en middag och berättar om ditt jobb kommer alla lyssna intresserat. Man jobbar många och intensiva timmar och det finns inte nödvändigtvis en tydlig distinktion mellan arbete och privatliv utan de flödar samman. Det är en livsstil och du umgås med kollegor och branschkollegor som vänner på ett sånt sätt att det är svårt med att veta vad som är vad till slut. Den kvinnliga gemenskapen är stark. Armbågarna för de invalda är ofta inte alls så vassa som många kanske tror. Ni kommer dricka vin tillsammans, ni kommer gråta i pressgarderober tillsammans, sitta på middagar i spännande städer och ni kommer antagligen bli vänner för livet. Några av mina käraste vänner är vänner från modebranschen och jag är förevigt tacksam för att fått vara mottagare av den gemenskapen som är så stark. Just begreppet invalda är kanske vart man ska titta på modebranschens verklighet från en annan vinkel också. För det är en stängd verkstad för många. Kulturen är stark och i det ligger att man inte gärna släpper in nya förmågor eller annorlunda erfarenheter. I många branscher rekryterar man gärna internt eller inom skråt och det är ytterst sant, nästan praxis här också. Bara att branschen i Sverige nästintill uteslutande är centrerad till den lilla ytan som är innanför Stockholms tullar säger mycket. Nästan alla makthavare har samma typ av bakgrund, är samstämda, har samma umgänge. Just det kan vara svårt att se från insidan eftersom man där själv uppfattar nyanser som inte är speciellt relevanta för någon annan än de invigda. När jag jobbade på Filippa K brukade besökare på kontoret säga att det var bisarrt hur lika vi var som jobbade där, en sval cendréblond armé i provstorlek som skred runt till mjuk spamusik och drack vatten med japanska Binchotan-pinnar i. Själva såg vi inte alls det så då men nu i efterhand, jo visst. Modebranschen är väldigt fokuserad på hur man ska göra den omställning som hållbarhetsarbetet innebär och det är grundläggande för hela dess existens. Men i det skiftet måste också mångfalden av bakgrunder, erfarenheter och åsikter integreras. Det kommer vara vägen framåt inte bara för att komma till rätta med vad som syns utåt; hur modeller ser ut, hur budskap är formulerade, hur kollektioner är uppbyggda och hur outputen är bättre förankrad i en bredare, mer relevant verklighet. Det kommer också vara vägen framåt för en mer skiftesrikt och nyanserad bransch i helhet, från insidan. Är grundidén stark nog kommer den hålla att trycktestas även av nya förmågor, och på samma sätt man strävar efter energin som finns i framåtrörelse i modet, är det viktigt att göra det i vad som utgör branschen på insidan.
