Livet är officiellt tillbaka i vardagen och nu försöker vi bara få ihop allting igen. Inte min starkaste sida, min livsfilosofi tenderar till att vara den av en riktig russinplockare och inte så mycket av en duktig ordningsam människa. Men nystart är chans till förändring och förbättring visst? Den här hösten har jag en stor läskig ny sak jag ska ta tag i som gäller min egna mentala hälsa som jag kan berätta om en annan gång, men - idag tänkte jag att vi ska prata om våra bästa rutiner och hur vi styr upp våra liv. Jag kom att tänka på behovet av att strukturera upp mig själv och skapa nya bra rutiner som gör livet smidigare sent i tisdags då en riktig kaos-scen utspelades sig springandes mellan olika perronger på T-Centralen och Cityterminalen då jag skulle ta sista tåget hem till Norrköping. Jag hade tagit ett väldigt tidigt tåg upp till Stockholm på morgonen för att signera böcker tillsammans med Elsa ute i en lagerlokal ute i Rosersberg. Dagen därpå hade jag dels massor jobb och barnen skulle också ha sin första skoldag så det var en viktigt vardag. Men så fick jag inbjudan till att gå på en drink på Svenskt Tenn för att fira Skandinaviska Vogues 1-års jubileum vilket ju lät urtrevligt och så kom Elsa och jag på att vi därefter skulle kunna passa på att äta middag med Gustav och Gustavs pojkvän Hugo. Russinliv helt enkelt. Jag skulle ta sista tåget hem 23:09, egentligen inte en jättebra idé att komma hem så sent men så är det ju ändå så roligt, och framförallt så himla tråkigt att säga nej och visst borde jag kunna bara hoppa på tåget och sedan vara hemma lite geschwint?Well. Låt oss ta del av min sms-konversation med Andreas allt eftersom kvällen utvecklas. Och ungefär här, när jag skickar nästa sms bestämmer jag mig att det här ska bli hösten av goda vettiga rutiner och ett uppstyrt liv. Mindre fokus på att plocka exakt varje möjligt russin och mer välja rätt och vettigt. Så min fråga till er är helt enkelt - vilka är era bästa vardagsrutiner? Hur styr ni upp ert liv för att det ska bli smidigt? Vilka är era tråkiga men bra val? Och känns det inte trist ibland? Eller ska man bara acceptera att sådant är livet?
