Utvilad. Så skulle jag beskriva mitt mående nu såhär med bara några dagar kvar av vår resa. Utvilad och fulltankad, känslor jag inte känt mycket av under stora delar av 2022.Det var länge sedan jag hade så få intryck men samtidigt upplevde något så pass ordentligt som jag gjort under de här tre och en halv veckorna som vi varit i Australien. Jag känner mig glad och lycklig medan jag skriver det här. Jag behövde verkligen den här omstarten för snart börjar mitt nya år på riktigt.I slutet av den här månaden börjar jag studera. I början på december fick jag veta att jag hade blivit antagen till Sjuksköterskeprogrammet, och strax innan vi åkte till Australien tackade jag också ja till min plats. Det tog många dagar innan jag berättade för de flesta av mina vänner och jag har inte skrivit om det här på bloggen för det känns viktigt att det här är min sak som jag landar i fullt och som är min om ni förstår.I dagsläget är planen dessa 3 år av studier följt av ytterligare 1,5 år för att bli barnmorska, men jag är också ödmjuk inför att andra vägar kan uppenbara sig under studierna. Kanske är det en helt annan specialisering som visar sig vara rätt när jag väl är där? Kanske ingen. Jag har tittat mycket på neonatal omvårdnad också men håller ett öppet hjärta helt enkelt.Jag har funderat mycket över det här, funderat på om jag kommer klara det, hur mycket av mitt liv i övrigt går att kombinera med heltidsstudier, vad jag behöver förändra och anpassa, vad jag vill ta bort helt för att få lusten, livet, energin och orken att gå ihop. Det är ju ingen hemlighet att jag känt en stor längtan efter en större känsla av mening och syfte och det känns faktiskt fantastiskt att vara på den vägen nu. I framtiden ser jag att jag kan kombinera att både arbeta med omvårdnad med att skriva kokböcker, det finns så många synergier där som är relevanta och känns fantastiska att utforska. Men vi får se, öppet hjärta är ledordet.Ett nytt år, och kanske liv, att se fram emot. Håll tummarna för mig att jag klarar det här. x S
