Vem har tagit Myers-Briggs testet någon gång? Det är ett personlighetstest som bygger på Jungs teorier om psykologiska typer, och trots att det egentligen saknar något större vetenskapligt stöd är det ett av världens vanligaste personlighetstester - och nu kommer kanske alla utbildade psykologer cringea - men det känns också som om det stämmer rätt ofta? Testet bygger på att man svarar på ett antal frågor som sedan placerar en på en skala inom fyra dimensioner: Extroversion (E) och Introversion (I), Sinnesförnimmelse (S) och Intuition (N), Tanke (T) och Känsla (F), Bedömning (J) och Perception (P) vilket totalt skapar 16 olika personlighetstyper som alla har en efterföljande förklaring. Jag tror testet är så populärt för på precis på samma sätt som HSP, astrologi, tarot och you name it (jag gillar alla så det finns inget fördömande här) så mår vi bra av identifiering och till viss del skuldbefrielse. Få känna lite tillhörighet och ömmande för oss själv, ”jag är ju såhär” är ett sätt att få klappa lite på sig själv som faktiskt kan vara positivt när vi inte använder det för att ursäkta vårt egna destruktiva beteende utan för att få vila lite i vår egna ofullkomlighet eller varför inte för att uppmärksamma våra positiva sidor. Jag tror vi suktar efter introspektion när världen är så oerhört komplex och samtidigt mycket yta, det är helt enkelt en längtan efter mindre problem som är lättare att lösa. Myers-Briggs används ganska ofta inom organisationer också, det kan vara ett sätt att mappa upp en grupp och hur vi tar tillvara på varandras styrkor, förstå våra olika lärosätt och reaktioner i situationer såsom stress och konflikter. Och i den andan brukar min kompis Tessan, den i mitt gäng som är absolut störst Myers-Briggs-junkie också analysera samtliga nya personer vi till exempel äter middag med i enlighet med testet - först genom att gissa vad resultatet kommer bli och sedan resolut se till att testet tas, allra helst där och då (det tar knappt 10 min online). Lite ungefär som när man gissar någons stjärntecken fast på steroider, ni vet. Själv är jag en typisk ENFP och kan faktiskt se jättemycket av mig själv i beskrivningen av den här personligheten. Vad tycker ni? Finns det en plats för det här även om det inte är av tyngsta vetenskapliga vikt? Har hobbypsykologen en plats att fylla?
