Idag begraver vi mormor och i kyrkan, bland hav och vidder av vårblomster precis som mormor hade velat, läser min mamma denna vackra dikt av Kristina Lugn, passande nog, till sin mamma. Ha en fin dag vänner, ring er mormor eller farmor eller morfar eller farfar om ni kan. Nu skimrar döden över betesmarkerna och all min längtan ligger spegelblank. Glömskan vandrar som en lycklig hemmafru längs stränderna. Lovad vare du, lilla mamma. Blommorna vaknar där du går. Hundkexen jublar, den blyga lilla renfanan stämmer in. Hela himlafästet sjunger för min mammas skull. Gråsuggorna samlas till fest vid din kjortelfåll. Och sorgen har för alltid flytt sin kos, lilla mamma. Nu pryder vintergatan din lilla kärnfamilj och döden är som ett täcke av mjukaste ejderdun. Där vilar min längtan hos mamma. Galopp galopp!
