Hur har er helg varit? Jag har enbart varit hemma och organiserat och fixat, inte en enda annan sak har jag gjort. Städat ur vårt stora skafferi (lyxen att ha ett riktigt rejält skafferi man kan gå in i), målat om ett fönsterbräde, spacklat ett par saker som behövde spacklas. Röjt och rensat. Verkligen tagit tag i hundra små surdegar som legat och pyrt. Fånigt hur nöjd man blir när man fixar sånt där som egentligen inte syns, det ligger liksom inte i min omedelbara natur att göra det utan jag är mer av en ordningplockare än att det faktiskt är superfint inuti alla skåp. Men nu så. Jag tänkte på detta med det romantiska spåret vi pratat om här de senaste dagarna, hur det är en så förlösande känsla att fly in i just nu. Det är lite som att romantik fortfarande mentalt biter på limbon som november 2020 viss verkar vara, i alla fall för mig. En av kommentarerna som kom på inlägget om dejtnight var hur jag hade friat till Andreas, istället för att han friade till mig. Jag visste alltid att Andreas inte skulle fria under storslagna former med stora gester, den typen av romantik är varken hans eller min. Långt innan han faktiskt friade brukade han ofta skämta och säga att han skulle fria i duschen nån morgon. (Oh the times innan barn när vi duschade tillsammans på morgonen.. Nu brer vi bara rostmackor, letar strumpor och häller upp Proviva) Men i själva verket var det inte så han friade utan han friade en kväll när jag var mjuk och bakis efter en julfest på jobbet, en liten stund innan vi hade en middagsbokning på en liten restaurang på vår gata. Efter att jag sminkat mig en stund badrummet ropade han ut mig i vardagsrummet och så dansade vi tryckare till Tougher than the rest, och i sista refrängen viskade han plötsligt baby nu händer det och så föll han ner på knä. Exakt rätt sockerromantiskt som det hade kunnat bli för oss just där och då, efter så som vårt liv var då. Efteråt rusade vi ut till vår middagsbokning och berättade för hovmästaren att vi precis förlovat oss innan hon ens hann fråga om vi hade en bokat bord. Hon var så oimponerad av oss minns jag. Jag tänker att det frieriet främst var fint för det var sant. Det var inte efter gester som inte hade något med oss att göra utan lyfter fram det just vi har som är det finaste. Och ett frieri måste väl vara individuellt? Jag tror det jag uppskattar mest med äktenskapet är det som ingen annan ser. Det ingen vet om oss, det som bara finns i vår gemenskap. Det är också i den intimiteten jag hade velat fria om det varit jag. Hade jag friat till Andreas idag hade jag gjort det i sängen efter en sovmorgon. Över en kopp kaffe i fluffiga duntäcken. Inga distraktioner, inga andra nära eller ens inom synhåll. Ingen plats vi inte ofta är på. Satt mig på hans mage och sagt det till hans ansikte. På ett sätt kan man undra varför man ens skulle gifta sig om glädjen ändå inte sitter i det som är externt. Jag vet inte om jag kan svara på den frågan generellt, i alla fall inte för andra, men för mig finns det igen just en intimitet i det men kanske också ett allvar. Och även om allvar inte är hur jag beskriver vårt förhållande så är trygghet definitivt ett av de orden jag gör det med. Och i min själ är nog trygghet den fysiska manifestation av en viss sorts allvar. Det går hand i hand, precis som vi gör. Lyssna nu här.
